Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset - Värmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370
gränserna som genomsnittet för de särskilda arternas ljusbehov,
veta vi också var de kunna förekomma och var de äro uteslutna.
Härmed ha vi också fått nyckeln till tydningen av lagarna för
växternas utbredning och gestaltning. Solväxter skilja sig
nämligen i mycket från skuggväxter. Bladens rosettbildning är
en följd av starkt solsken; solväxterna äro över huvud ofta av
undersätsig växt med korta leder, skuggväxterna däremot magra
och smala samt ha långa stjälkar, liksom också deras blad
mestadels äro större än bladen hos solens barn, vilka, som vi ovan sett,
även måste vidtaga skyddsåtgärder mot förstöringen av sin
klorofyll.
En god del av de anpassningar, växten gör efter sin
ljustillgång, sammanfaller naturligen med dess transpirationsbehov, som
ljuset även befordrar, och från solljuset är slutligen också värmen
oskiljaktig. I sitt förhållande till värmen erbjuda
livsföreteelserna flera egendomliga omständigheter. De taga sålunda sin
början först vid en viss temperatur, som fått namn av deras
»undre nollpunkt». Från denna stegras de med varje grad till
en viss punkt, deras s. k. »optimum», och avtaga därifrån åter
i samma mån temperaturen stiger över denna punkt, till dess
att vid en maximalpunkt - den s. k. »övre nollpunkten» -
livsprocessen över huvud utslocknar. En sådan livsföreteelse är
alstringen av klorofyllet, vars optimum ligger vid 35° C. och båda
nollpunkter vid 4° och 38° C. Av samma slag är även
näringsämnenas kemiska sönderdelningsprocess, groning, blomning,
fröbildning och fruktmognad; allt detta är bundet vid ett
temperaturoptimum. Endast transpirationen gör härifrån ett
undantag, enär den ökas med varje temperaturstegring ända till
dess att värmedöden inträder. De särskilda växternas liv
påverkas sålunda i mycket olika grad av temperaturen. Några
uppgifter om de viktigaste funktionsnollpunkterna visa tydligast
detta förhållande. Bland annat gro växterna vid mycket olika
temperaturer. Vete och råg liksom även hampa gro redan vid
omkring O-1° C., sporerna hos vissa sötvattens- och ändå flera
nordiska havsalger gro till och med vid temperaturer under 0°.
Groningstemperaturen för de flesta alpväxter ligger vid 2° C.
Lök, vitbetor, vallmo, trädgårdskrasse, spenat m. fi. gro vid
1-5° C. Majs, solrosor, aspar gro först vid temperaturer mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
