Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
371
lan 5 - 11° C., tropiska växter över huvud först vid över 10° C.,
sydligare kulturväxter såsom tobak, tomater först vid 11 - 16° C.,
gurkor och meloner först vid över 14 -16° C. De temperaturer,
vid vilka blommorna utveckla sig, ligga betydligt högre än
gro-ningstemperaturerna, och ännu högre de temperaturer, vid vilka
frukten mognar. Detta förhållande förklarar också, varför träd,
som i januari utan att taga skada uthärda en köld av -20° C.,
sex till åtta veckor senare lida kännbar skada av en ganska
måttlig köld. Detta är nämligen en följd av den fortskridande
utvecklingens optimum. Med denna företeelse sammanhänger också
den omständigheten, att tropiska växter hos oss mycket lätt
förfrysa till och med vid temperaturer över noll, medan den
nordliga köldpolen är belägen mitt i ett skogbevuxet område i Sibirien.
Till förfrysning medverkar emellertid också missförhållandet
mellan individuell anpassning och den plötsliga förändringen av
den vanliga temperaturen. Av betydelse är härvid
naturligtvis, huru långt de kemiska förändringarna i livsprocessen redan
framskridit. Vilande torra frön kunna utsättas för en
temperatur av -80° C. utan att förlora sin groningskraft, men dö vid
mycket högre temperaturer, så snart de svällt, d. v. s. sedan
groningsprocessen redan börjat*
Växternas förfrysning beror för övrigt också på vattenbrist
och mekanisk förstöring i växtkroppen. Då i oktober efter de
sista varma höstdagarna en morgon träden stå med liksom svedda
blad och på fält och äng den första rimfrostens silverskimmer
knäckt stjälkar och strån samt svärtat de sista blommorna och
späda bladen, då har förf rysningen gjort sitt verk. Nattfrosten
har dragit vattnet ur växternas mångtusen små kamrar och låtit
det stelna till is, som med sina skarpa kristallnålar sönderslitit
cellernas vävnad. Växternas större eller mindre vattenhalt
vid frostens inträde spelar sålunda en stor roll, och härom säger
prof. Warming: »Ju vattenrikare en växt är, desto mindre
motståndskraftig är den. Fördenskull lida de unga skotten på
våra träd ofta av nattfrosten, medan denna icke skadar de
äldre. Fördenskull ha också frön, t. ex. vete, i polarländerna
kunnat övervintra många år, utan att lida men. Den ringa
vattenhalten är måhända också orsaken till att många mossor,
lavar och andra lägre växter uthärda. Veddelar uthärda lät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
