Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
381
torra andedräkt på sitt samvete. Detta framgår därav, att
liksom hos tallarna på Alpsluttningarna även här växternas höjd
noga motsvarar det årliga snötäckets höjd, varför det också är
mycket sannolikt, att dessa så ofta av nordanstormen hemsökta
trakter i Europa utan snön skulle vara alldeles berövade
växtlighet.
I mindre skala råda likartade förhållanden på fastlandet och
den rad av öar, som kanta västkusterna av Schleswig och
Holstein ävensom den tyska Nordsjökusten. På dessa öar växa
träden i allmänhet endast så högt som de skyddas av dyner eller
stugor. Smärta, eljest höga träd, såsom den därstädes ganska
vanliga asken eller björken, hållas sålunda tillbaka och nödgas i
stället växa på bredden, vilket föranleder högst egendomliga
trädtyper, som tydligen visa, vilket välde de på dessa öar
övervägande starka västliga vindarna utöva på växtligheten. Varje
träd visar nämligen på sin vindsida och i toppen torra partier.
Liksom köttlösa, i förtviflan upplyfta händer sträcka sig många
döda grenar upp ur lövkronorna. »Föreställer man sig», säger
prof. Borggreve, »på vilket sätt en parallell luftström måste
verka på de dignande, mot spetsen allt böjligare kvistarna,
förstår man, att de kvistar, som stå mot vinden, ovillkorligen
måste omböjas av stormen och genom att ständigt piskas och
gnidas mot varandra under vintern icke blott berövas alla sina
knoppar, utan också delvis sin bark, medan kvistarna på läsidan
icke böjas av stormen, men i stället riktas nästan parallella,
så att de knappast nämnvärt skada varandra.»
Lägger man härtill grenarnas avbrytande, bladens
sönderslitande på för stormen särskilt utsatta ställen, den träden
ständigt hotande faran att ryckas upp med roten, erhåller man en
bild av vindens mekaniska verkan på träden, en verkan, som
knappast framträder skarpare än i högfjällen. På dessas sluttningar
ha träden att utkämpa en seg och oavlåtlig, som det ofta skulle
tyckas, ojämn strid med luftens furier, då dessa släppa lös hela sitt
raseri. Men även här visa sig livets krafter i hela sin segrande
styrka mot naturens blinda våldsamhet. Med en uthållighet utan
like trotsa skogens veteraner, vanligen tallar och granar, särskilt
cembratallen (Pinus Cembra) elementen och bevara trotsigt
sina platser på klippbranterna, om också ofta ensamma, böjda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
