Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
403
kraftigare, mera undersätsig växt och lärde sig smyga utefter den
värmestrålande marken, på samma gång de också antogo
alpblommornas lysande färger. Denna omständighet visar
tillräckligt, att de lysande färgerna icke blott locka insekterna,
utan även utgöra en fysiologisk anpassning efter höjdljuset;
Den röda färgen, som övervägande härskar hos
alpblommorna, beror på ett antokyan benämnt färgämne, som visat sig
vara ett skyddsmedel mot värmeförlust.
Det är emellertid icke nog med, att blommorna ikläda sig
bjärtare färgade dräkter. Detta göra nämligen också de humlor,
som finnas på alpbetena.
De gula uppslag och ringar,
som på slättbygden pryda
deras bakkropp, äro i
bergstrakten orangeröda,
och sålunda vittnar även
detta om höjdljusets
färg-väckande verkan.
Inga blommor äro
emellertid bättre danade för sin
befruktning av insekter än
de blommor, som
företrädesvis besökas av bin
och humlor, såsom t. ex.
blindnässlan (Lamium
album). Som man vet, sitter
hos denna växt i mellanrummet mellan var sina två blad en
krans av elfenbensvita blommor med vitt uppspärrade små
gap. För biet eller humlan erbjuder blommans tukluvna,
vågräta »underläpp» ett lämpligt sittbräde, medan blommans
djärvt svängda överläpp mjukt smyger sig intill insektens
rygg. För att nå den längst ned i blomman dolda honungen
måste humlan sticka sitt huvud ned i det trånga rör, ur
vilket pistillen vuxit fram. Detta är möjligt för bin och
humlor, men icke för fjärilar, vilka hindras av sina vingar från att
göra detsamma. I blommans överläpp skjuta fyra ståndare upp
på långa, fint böjda strängar, och var och en vänder nedåt en
skiva, från vilken det regnar honung. Två ståndare stå högre,
Fig. 232. Humla sugande honung ur blomman
till en salvia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
