Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
409
Men då under sommarens lopp träsket uttorkar, inställa sig
objudna gäster i mängd, och då skyndar sig också växten att
värna sig mot dem. På stjälk och bladskaft uppväxer nämligen
hastigt en tät, klibbig hårfilt. Den insekt, som icke gör halt
inför denna, invecklas snart i dess virrvarr; de trötta fötterna förbli
fastklibbade i den sega massan, och insekten omkommer av den
grymmaste kvävnings- och hungersdöd. Då därpå högre
vatten-eller störtregn återställer det ursprungliga vårvattenståndet
och växten åter Sköljes av vattnet, bortlägger den också genast
körtelludden, som nu blivit obehövlig.
Andra växter använda till sitt skydd mot fienden limringar.
Då vi skydda våra fruktträd medelst lim- eller t j är kretsar,
efterhärma vi sålunda endast naturen, som t. ex. hos tjärblommor
(Lychnis Viscaria) eller glim (Silene) visar dylika inrättningar.
De vackra nattblommorna äro under dagens lopp allihop
missfärgade flugspön och limringar, mestadels täckta av offer,
som sprattlat sig till döds. Vid vägkanten står t. ex. en
gift-laktuk (Lactuca virosa), en höggrenig växt med vaxartade gröna
delar. Ett par myror klättra beskäftigt upp på densamma och
ha redan kommit till den första förgreningen, som bär ett
blomskaft. Här vända de åt sidan och gå ut på det lilla blad, som
omhöljer grenens axel. Plötsligt stannar emellertid det lilla djuret
stilla och drager åt sig foten, men tager åter ett par osäkra steg.
Nu börjar det putsa sig på detta lustiga sätt, som alla insekter
bruka. Det stoppar den ena foten efter den andra i munnen och
drager den genom denna. Det tvättar framhuvudet med
framfött erna som en katt och rätar ut sina antenner. Men trots alla
sina ansträngningar blir myran icke ren. Gripen av skräck
skyndar hon till bladkanten och kastar sig ned på marken, på vilken
hon släpar sig, mödosamt dragande det sista benparet liksom
förlamat efter sig.
Under tiden föra den förolyckades kamrater en förtviflans
strid med växten och bita ursinnigt i blomskaften. Snart bli
emellertid deras rörelser mattare och slutligen äro de för alltid
fängslade. Förklaringen härpå är, att växten i sina övre
delar sväller av mjölkvit] kautschuksaft, som hastigt hårdnar i
luften. Denna saft rinner ut ur överhudens finaste repor och
skador; en myras bett beseglar sålunda dess undergång, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
