- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
436

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

436

hållanden i rö kan tillbringa vintern eller bereda sig för att
uppträda i en ny skepnad. Även andra än värdarna finna
emellertid dessa boningar förträffliga. Vissa gallsteklar av släktet
Synergus bilda nämligen själva aldrig galler, utan slå sig ned i
andras galläpplen. Parasitsteklar finnas för övrigt också, som
leva såväl av värdarna som av deras gäster, varigenom ett
galläpple ofta kommer att innehålla en hel liten värld a,v samboende
djur.

Fig. 250 visar en samling olika former av galler, som man
indelat i flera klasser allt efter de väsen, som framkallat dem och
som fått namn efter sin form. De galläpplen, som åstadkommas
av gallsteklar, öppna sig aldrig, utan stekeln äter sig ut genom ett
litet hål. Vanligen ligger larven omsluten av en fastare
sten-artad kärna, den s. k. »larvkammaren». Mindre eller
medelstora galler innehålla endast en kammare såsom sömntornens,
men större galler ha flera kamrar. Gallsteklarna hemsöka
endast ett fåtal växter och leva mestadels på eken. I Sverige
finnas icke mindre än 30 olika former av galler, vilka sitta på blad
och bladskaft, i hanblommorna, i knopparna, på årsskotten, på
stammen eller på rötterna. Av gammalt har det varit väl
bekant, att om man insamlade aldrig så många av vissa
ekgall-äpplen och tog till vara alla de ur dem framkommande steklarna,
erhöll man aldrig annat än honor, men ingen enda hanne.
Detta egendomliga förhållande beror därpå att på undersidan
av den vanliga ekens blad förekomma i augusti och september
små, tämligen glatta, trissformiga, på utsidan håriga galläpplen,
som endast med ett helt litet skaft i mitten äro fästa vid bladen
och avfalla, då de i september äro mogna. Förvaras dessa under
vintern i det fria, framkomma i april och början på maj steklarna
(Neuroterus lenticularis), men idel honor. Släppas dessa på unga
ekar, som omgivas med ett flor för att hindra andra arter att
komma dit, uppsöka de de ännu outslagna knopparna, mellan
vilkas fjäll de sticka sitt äggläggningsrör och i knoppens inre
lägga sina obefruktade ägg. När sedermera ekens knoppar slå
ut, visa sig snart galläpplena på de unga bladen till de knoppar
som anstuckits. Dessa galläpplen äro runda och köttiga och likna
icke dem, ur vilka gallsteklarna kommit. I juni bli de nya
galläpplena fullvuxna och lämna steklar av ett helt annat utseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free