Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parasiter - Saprofyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
439
buskens blad, på dettas övre yta bilda rödbruna fläckar, på dess
undre yta gula skåror, fyllda med ett gult pulver, som utsätter
sig för luftresan, och först nu sluter sig dessa äventyrliga
vandringars krets, då den tredje sortens sporer utveckla sig på
sädens blad.
Antalet parasitiska svampar, på vilkas verksamhet
rostsvampen tjänat såsom ett exempel, är så stort, att deras beskrivning
skulle fylla tjocka band, men växtparasiterna inskränka sig icke
blott till svamparna; de sträcka sig vida högre upp. Misteln
(Viscum album) och snarrevan (Cuscuta europcea) äro sådana
växter, som i sin omfamning suga sin näring ur sin värd, och utom
dessa finnes en månggestaltad skara besläktade växtparasiter,
som kväva och utsuga andra växter. Men även lättare grader
av parasitism finnas, i vilka växter endast i nödfall besluta sig
till snyltgästning hos andra levande väsen. Sådana växter
ha fått namn av halvparasiter och till dem höra bland andra
kovall (Melampyrum), ögontröst (Euphrasia) och höskallra
(Rhinanthus) samt mången annan skenbart oförarglig gäst på
åker och äng, som likväl i hemlighet tär på våra kulturväxters
märg. Alla dessa hämta en del av sin föda, i synnerhet sina
näringssalter, från andra växter, medan de själva bereda sin
övriga föda genom sina egna gröna blad eller förbinda sig med de
bekanta rotsvamparna (Mykorhiza), om de icke slutligen sänka
sina sugrötter i redan döda och döende växt stjälkar eller i
förmultnade återstoder och på nytt införa dessas användbara
ämnen i livets kretslopp.
Till denna sistnämnda kategori av växter höra sålunda
»förruttnelseväxterna» eller saprofyterna, vilka omfatta en
oöverskådlig mångfald av olika arter. Hela den mångfärgade,
guldgröna, bruna, ametistfärgade, blåaktiga och tegelröda skara
växter, som trängas i varje vatten, vare sig i en blott knädjup
spillvattenpuss, en rännsten i en smutsig gränd, i diket längs en
landsväg, en brunskimrande tjärn i en skogsmosse, i den stilla
biarmen till en flod eller en grund vik, alla de tusentals
organismer, som vimla om varandra därstädes och om vilka vi veta så
litet därför att vi äro 20,000 gånger större än de - alla dessa
leva mer eller mindre av multnande och ruttnande ämnen, med
vilka varje dags avfall mättar dessa vatten. Och liksom i varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
