- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
445

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lianer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vildvinet och många av dettas kamrater nöja sig emellertid
icke härmed, utan kitta dessutom fast sig eller utbilda insektfötter
med klor. På detta sätt går Vitis inconstans, Ampelopsis
hederacea
och inserta, arterna av släktet Cissus, många bignonier
till väga. Alla dessa växter äro försedda med »häftskivor» eller,
riktigare sagt, de få dem först, då de behöva dem. Och ännu en
sak, dessa rankor fördraga icke ljuset och behöva icke heller
några i solskenet trevande rankor på de ställen, där de av
naturen växa, på klippväggar, murar och skogens stora trädstammar.
Deras rankor trivas fördenskull i dunklet, där de krypa under
andra växters bladtak eller intränga i mörka sprickor och
rämnor i marken. På murar och bark kunna deras rankor
emellertid icke gripa om något, men i stället klibba de fast sig för att
växten skall kunna klättra. Sålunda förgrena sig rankorna hos
Vitis inconstans i spetsen, och varje gren bär en liten knut. Hos
Ampelopsis hederacea finnes blott en liten förtjockning.
Rankorna spärra ut sina grenar liksom fingrar och därpå börja deras
spetsar förtjockas; glasklart slem tränger ut ur dem och hårdnar
genast. Innan en halv vecka förgått, är rankan fastkittad vid
sitt underlag, detta må vara en mur, ett bräde, en lackerad vägg,
järn, till och med en glasskiva, och kan icke mera avlägsnas från
detta, utan att den sönderslites.

Bignonierna uppsöka för att fastklibba sig rämnor och små
hål, i vilka de sticka in rankans spets. Denna avsöndrar därpå
så mycket slem, att rämnan eller hålet utfylles, som om man
gjutit gips eller brevlack i hålet, och vid detta hänger växten. Hos
en utomeuropeisk kurbitsväxt (Tricosanihus Kirilowii) väljer
rankan allt efter omständigheterna mellan något av de ovan
beskrivna sätten att fästa sig, vanligen föredrager den att låta
rankan rulla sig om stöden; men träffar den ett föremål, kring
vilket den icke kan rulla sig, så hoprullas i stället dess ända till
ett litet nystan, sväller och häftar sig fast genom att utsöndra
kittet.

De tropiska lianerna och bignoniacéernas grupp överbjuda
emellertid allt detta. Somliga arter, såsom Bignonia unguis
och B. exoleta, lämna icke heller något tänkbart medel oförsökt
för att fästa sig. Rankorna hos Bignonia exoleta sluta sålunda i
trekloiga fågelfötter. Åtminstone se deras rötter så ut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free