Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormar, vulkaner och jordbävningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450
och den till följd av uppvärmningen Sättare luften stiger i höjden
för att upptill åter avflyta åt sidorna. Härvid medverkar den
atmosfäriska vattenångans hastiga förtätning. Besinnar man,
vilken oerhörd vattenmassa i ett störtregn på några minuter faller
på jorden och vilken oerhörd volym detta vatten måste ha
intagit, medan det ännu i gasform svävade i luften, så är klart,
att en ansenlig luftförtunning måste uppstå genom denna
vattenmassas hastiga förtätning och att luften våldsamt måste
intränga i det tomma rummet, så mycket mera som vid
vattenångans förtätning luftens temperatur höjes av den värme, som
därvid frigöres, varigenom en kraftigt uppstigande luftström
alstras. Lufttrycket i centrum minskas fördenskull ständigt
och orsakar en allt häftigare lufttillströmning från alla sidor.
De på detta sätt uppkomna cyklonerna vandra i den
tempererade zonen längs bestämda vägar, som äro mer eller mindre
riktade från väster till öster, och kunna därvid småningom
till-eller avtaga i styrka. En cyklon, vars horisontala
genomskärning uppnår flera hundra kilometer, äger emellertid till följd av
lufttryckets starka avtagande uppåt en höjd av endast 10 - 15
km. Den tillströmmande luften fyller barometerdepressionen,
som åter förstärkes av den bortströmmande, och cyklonens
centrum rör sig åt den sida, där denna förstärkning mest stegrar
den tillströmmande luftens utfyllande verkan. Därvid hämmar
naturligtvis vindens friktion mot jordytan cyklonens rörelse och
påskyndar depressionens utjämnande.
Av dylika stormar hemsökas i synnerhet tropikernas oceaner.
Mest omtalade för sina fruktansvärda verkningar äro de
västindiska orkanerna, d. s. k. »hurricanes», cyklonerna i västra
delen av Indiska havet, de s. k. »Mauritiusstormarna» efter sin
förekomst kring denna ö, i Bengaliska viken och i de kinesiska
farvattnen av Stora oceanen, där de kallas »tyfoner» eller
»tai-funer». Härstädes uppträda de oftast på sensommaren och
hösten, från juli till oktober på den norra, från december till
april på den södra jordhalvan.
Näst de stora vulkaniska utbrotten tillhöra dessa väldiga
luftrörelser måhända de fruktansvärdaste företeelserna på vår
jord, och man får icke förundra sig över, att i den fornindiska
mytologien Rudra, vindens och stormarnas gud, slutligen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
