Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
460
för avlägsen geologisk tid varit skådeplatsen för en stark
vulkanisk verksamhet. Den nuvarande nordligaste vulkanen,
Jan-Mayen, ligger på 71° n. br. I de kring sydpolen belägna länderna
synes den vulkaniska verksamheten utveckla sig vida häftigare
än kring nordpolen. Två mycket kraftiga vulkaner upptäcktes av
lord ROSS på Victoria-Land på 78° s. br., vilka erhöllo namnen
Erebus och Terror. Island är mycket vulkaniskt, och ön ligger
antagligen på en spricka mitt i Atlanten, som löper från
Jan-Mayen till Tristan d’Acunha och på vilken de vulkaniska
Azorerna och Kanarieöarna ävensom andra öar ligga. Centralasiens
vulkaner äro av tvivelaktig beskaffenhet; de afrikanska
eldsprutande bergen ligga vid stora insjöar, om de icke ligga vid havet.
Mest avlägsnade från större vatten ligga vulkanerna i Mexiko
och Ecuador; sålunda ligger Tolima på ett avstånd av 300 km.
från havet.
Alla havsbäcken äro sänkningar och instörtningar av
jordskorpan, och kontinenternas kanter äro brottkanter, som följa
linjerna för de största rubbningarna. Överallt där veckade berg
höjt sig och till följd därav stenlagrens sammanhang lossats och
sönderslitits av brott, s. k. »förkastningar», där ha också
eruptiva glödande massor trängt upp och givit anledning till
vulkaniska utbrott. Även i de undantagsfall, då vulkanerna finnas
långt från havet, stå de likväl på eller i grannskapet av stora
brottlinjer och sänkningsfält, såsom fallet är med vulkanerna
i det inre av Afrika eller vid foten av Centralasiens veckade berg.
På grund av de oerhörda massor vattenånga, ända till 99 proc.,
av vulkangaser och andra gaser, som utslungas vid
vulkanutbrotten, ävensom av vulkanernas läge i havens närhet, har man
satt dessa utbrott i samband med vattnets insipprande i
vulkanernas inre genom sprickor i jorden, som gå ända ned till
vulkanhärdarna, och dess blandning med det glödande, segflytande s. k.
magnia, vilket finnes i jordens inre under jordskorpan och består
av de ämnen, som vid vulkanutbrotten träda i dagen. Mot
denna åsikt om magmavattnets ursprung ha emellertid flera
framstående forskare uppträtt och hållit före, att vattnet tillhör
magmat från allra äldsta tider liksom även kolsyran och övriga
flyktiga beståndsdelar. På senaste tiden hat emellertid prof.
Arrhenius upptagit föreställningen om havsvattnets medverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
