Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkanerna - Vesuvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
462
explosionsförmåga ständigt förnyas och med ohämmad kraft
kunna underhålla eruptionerna.
Vulkaner finnas på alla nivåer ända från havets botten till
6,000-7,000 m. höjd över havet, såsom Cotopaxi, 5,940 m.,
och Gualtieri, 6,880 m.
Nya vulkaner uppstå ännu i dag, medan äldre slockna och
därpå avschaktas och förstöras av det flytande vattnet. Många
vulkaner äro fördenskull endast tillfälliga företeelser, som med ett
explosivt utbrott och utgjutning av glödande magma mer eller
mindre uttömma sin verksamhet. Andra vila långa tider, till
dess att de börja en ny verksamhetsperiod. I detta fall äro
utbrotten desto häftigare, ju längre vulkanen vilat. Då de ångor,
som innehållas i magmat, nått högsta graden av sin spänning,
måste de uppträngande massorna undanröja den kallnade och
hårdnade lava, som tilltäpper vulkanens kanal eller skorsten,
och slunga därvid ut denna som korken ur en champagnebutelj.
Dylika utbrott föranleda de fruktansvärda katastrofer, som
plötsligt sprida död och fördärv och ödelägga hela landskap
med allt levande, som finnes i dem.
En sådan explosion var den, som år 79 e. Kr. inträffade hos
Vesuvius. De gamla romarna hade ingen aning om att detta
berg var en vulkan, och ännu år 72 f. Kr. hade Spartacus, som
anförde en hel armé av upproriska romerska slavar, förskansat sig
i den täta storskog, som vid denna tid fyllde bergets
krateröppning. Visserligen hade berget ett annat utseende än de flesta
andra berg, men ingen fruktade någon fara, då först år 63 e. Kr.
en häftig jordbävning inställde sig, som gjorde stor skada på
byggnaderna i de blomstrande kampaniska städerna Herculanum,
Pompeji och Stabise. Man oroade sig emellertid icke vidare, utan
uppbyggde åter de skadade husen. Då inträffade 16 år
därefter det fruktansvärda utbrott, varigenom Vesuvius överöste hela
sin omgivning och de ovannämnda städerna med ett 6 till 20 m.
tjockt lager av aska och sand. I augusti 79 e. Kr. höjde sig,
såsom den yngre Plinius skrev till historieskrivaren Tacitus, under
en häftig jordbävning ett pinjeliknande moln, som
huvudsakligen bestod av glänsande vitlysande vattenånga, men flerstädes
färgades mörkgrått av uppkastad sten och vulkanisk aska.
Molnet utbredde sig upptill, och till följd av avkylningen förtäta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
