Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkanerna - Basalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
472
mera sällan flyktiga metallföreningar, som järn- och
koppar-klorider, borsyra o. s. v., bland de gasformiga
eruptionsprodukterna. Av de fasta beståndsdelarna äro aska och pimsten de
viktigaste och äro egentligen lava, som till följd av häftigt
frigörande av vattengas, kolsyra och andra gaser söndersprängts
i ytterst fint stoft eller fyllts av blåsor. Större brottstycken av
stenarten kallas sand och ännu större bomber eller »lapilli»,
vilka utkastats i segflytande tillstånd och genom luftens
motstånd vridits - »svarvats» - och därpå stelnat. Dessutom
förekomma block av 2-3 meter i genomskärning.
Det magma, som icke till följd av utbrottets våldsamhet
slungas ut i luften, flyter oftast ut genom rämnor, vilka öppna
sig i vulkanberget, och utbreda sig såsom en lavaström. I
början är lavan lättflytande, i synnerhet om den innehåller
mycket vatten. Då den sedermera svalnar, täckes den av en
fast skorpa och flyter därefter allt långsammare. Ofta är
skorpan utomordentligt starkt sönderbruten till följd av bortgående
gaser, så att det är omöjligt att gå över ett dylikt lavafält.
Eljest falla de fasta utkastade beståndsdelarna till största delen
ned i vulkanens närhet, och på detta sätt uppstår vulkanens
koniska form.
Så snart den stelnade skorpan i vulkanröret eller vulkanens
skorsten blir så tjock, att den icke mera giver vika för
lavamassornas tryck, betraktas vulkanen såsom utslocknad. Det är
emellertid svårt att avgöra, om en vulkan verkligen slocknat
eller endast vilar under historisk tid. Verkligen slocknade
vulkaner finnas emellertid i mängd över hela jorden, och till dem
höra några av jordens högsta berg, såsom Aconcagua i
Sydamerika (6,970 m.) och Kilimandjaro (6,010 m.) i mellersta Afrika.
De mest bekanta exempel på slocknad vulkanisk verksamhet
erbjuda Eifelområdet i Tyskland, vulkanerna i Auvergne och
de Flegreiska fälten i Italien. Även i Irland och Skottland
anträffas ofta basalter, som härröra från en under tämligen sen
geologisk tid försvunnen vulkanisk verksamhet. Af dessa
basalter äro de för sin regelbundna vackra pelarform prisade
ba-saltbildningarna i Fingals grotta på Shetlandsöarna berömda,
liksom även de basaltbildningar, som utgöra den s. k. »Gianfs
causeway »(fig. 260). En dylik sällsam företeelse är även »djävuls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
