Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaciärer - Rundhällar - Glaciärrefflor - Stenis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500
alpfloderna, ty i glaciärerna finnes ett outtömligt förråd av
vatten magasinerat. Enligt beräkning lämna på en varm
sommardag Alpernas glaciärer 144 millioner kubikmeter vatten åt sina
glaciärbäckar.
Då glaciärerna dragit sig tillbaka, återstå moränerna, vilka
för det mesta icke lämpa sig för åkerbruk, men i stället äro
skogbevuxna och ofta giva landskapet ett egendomligt utseende. I
Sverige, där inlandsisen stötvis bortsmälter, ligga ändmoränerna
ofta såsom långa grusremsor; ofta ha de också bidragit till
uppdämning av sjöar. Egendomliga för det nordiska landskapet äro
också de flera kilometer långa, av rullsten och sand bestående,
ända till 50 m. mäktiga, några hundra meter breda »åsarna», vilka
blivit avsatta ur de under inlandsisen framflytande
glaciärbäckarna. Bergknallarna glattslipas av isen och bilda sedan
»rundhällar» (fig. 271), likaså kvarlämnar isen s. k. glaciärräfflor
i de berghällar, över vilka den gått fram.
I Sibirien ävensom på Alaska anträffas s. k. fossil is eller
Stenis. Man anser, att denna is uppstått av gamla inbäddade
glaciärer. De krafter, som en gång satte dem i rörelse, ha
längesedan upphört, och stela, orörliga vila dessa lämningar av en stor
företeelse begravna under grus och jord. E. von Toll, som
besökt de svårtillgängliga Nysibiriska öarna, berättar, att på
Ljä-kovsöns branta kust träda storartade ismassor i dagen, bredvid
vilka lager av frusen lera utbreda sig, som innehålla återstoder
av kvartärtidens däggdjur, men i synnerhet av mammuten i
sådan myckenhet, att invånarna på det motliggande fastlandet
årligen våga sig till dessa öar för att insamla det utsköljda
mammutelfenbenet. , De gamla glaciärklyftorna ha under tidernas
lopp fyllts av moränernas grus och slam eller av
smältvattenbäckarnas sediment och genomsätta numer den »fossila» isen liksom
jordpelare, vilka vid isens vidare inskrumpning förbli kvarstående
framför isranden såsom kullar och murar. »Vid anblicken av
dessa instörtande och borttöande frusna jordmassor kunde jag»,
säger han, »inte värja mig från den tanken, att om markens
temperatur på ön endast på kort tid skulle stiga över 0°, skulle ön
ögonblickligen upphöra att finnas till; den måste förvandlas till
en välling och flyta i sär och endast de fyra bergen skulle återstå.»
I dessa lerklyftor ligga mammutresterna ofta ännu beklädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
