Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaciärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
501
med kött, hud och hår, och på ett liknande ställe, men icke i
själva isen, anträffades också den berömda, 1799 på halvön
By-kov upptäckta mammut, som till största delen räddades åt
vetenskapen och numer bildar en prydnad i Petersburgsakademiens
museum. En undersökning av de varviga lager, som funnos på
och bredvid isen, visade, att omedelbart uppåt sandiga lager
med vide och andra växtåterstoder, därpå ett torvartat lager,
därnäst i växlande följd tunna is- och lerlager och slutligen
den nuvarande vegetationens täcke följde. Icke längre ovanpå
isen, men lagrade intill denna funnos omkring 6 meter mäktiga
sötvattenslager med bankar fulla av små musslor,
phryganid-larver, björkblad m. m. »Över de vidsträckta glaciärytorna
resa sig de isolerade, icke nedisade bergen liksom Grönlands
nu-nataks; vi se glaciärsjöar, vilkas vatten ännu till en del utgöres
av glaciäris, men till en del också innehålla ett så pass varmt
vatten, att en blötdjur- och insektfauna kunde utveckla sig i
detsamma. Vid sjöarnas stränder frodades kraftiga vide- och
björksnår och gräsmattor, tillräckliga för att kunna livnära
mammuter, noshörningar, myskoxar o. s. v. Isen, vid vars fot
de vandrade, var orsak till att de efter sin död bevarats ända till
i dag under tusentals år såsom frusna mumier.»
De mäktigaste ismassor på jorden, med undantag av dem,
som vila på den antarktiska kontinenten, utgöras av Grönlands
istäcke. Då man förr icke var säker på, att Grönlands inre
täcktes av is, utan trodde, att ett isfritt innanland måhända
utbredde sig bakom de längs kusterna löpande bergen, så ha
Nordenskiölds och framför allt Nansens resor vederlagt denna tro.
Nordenskiöld inträngde från Sofiahamnen på omkring 70° n. br.
på Grönlands västsida och sände två skidlöpande lappar, som han
tagit med sig, längre in i landet. Enligt dessa lappars uppgift
torde de ha kommit så långt som ungefär till öns mitt, utan att
likväl ha sett annat än en snöslätt utbreda sig åt alla sidor.
Detta resultat bekräftades av Nansens storartade färd igenom
Grönland på 64° n. br. Såsom en kolossal sköld av nästan
para-bolisk välvning täcker isen Grönland. Endast på enstaka ställen
resa sig de högsta bergstopparna, de s. k. nunataks, över istäcket,
som på Nansens väg nådde en största höjd av omkring 2,700 m.
Istäcket är sannolikt på detta ställe närmare ett par tusen meter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
