Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
504
ärerna långt ned på slättlandet, ömsom drogo de sig åter
långsamt tillbaka, och man har tydligt kunnat räkna, att detta
upprepades fyra gånger, varje gång åtföljt av en avsmältningsperiod.
Alpernas glaciärer täckte emellertid endast Y30 av den yta, som
upptogs av den nordiska inlandsisen, och deras framskridande
torde böra betraktas endast såsom en den stora nordiska istiden
underordnad klimatisk företeelse.
Omedelbart fore istidens inträde frodades i Europa en rik
fauna och flora, som buro tydliga vittnesbörd om ett varmare klimat.
I sjöarnas och flodernas sumpiga omgivning levde flodhästar
och noshörningar, bävern och tapiren, medan elefanter, vilda
hästar och boskapshjordar bebodde stäpperna och hjortarna
skogarna, men alla kommo till floden för att dricka, och därvid
inbäddades de i träskens gyttja vid sina vattningsställen.
Flodhästarnas klumpiga kroppar krävde fasta landbryggor från deras
nuvarande afrikanska boningsorter ända upp till England, och
de olika elefant arter, vilka måhända levde samtidigt med
mastodonterna, gåvo faunan en mycket karaktäristisk prägel.
Till floran hörde tall och gran, lärkträd, en, björk, ek, berglönn
och hassel, säv och vattenväxter, hallon och smultron, näckrosor.
Denna fauna och flora omgestaltades emellertid grundligt
genom istidens inträdande. Ofantliga snömassor föllo i norra
Atlantens strandområden, och högfjällens snöfält började växa.
I Norge och Sverige inträngde överallt glaciärer i dalarna, blevo
allt högre och sammansmälte snart med varandra till stora
istäcken. Isdelaren låg nära den skandinaviska västkusten och
bildade en bred zon, från vilken isen i väster och norr snart nådde
havet, men i öster och söder utbredde sig över ett vidsträckt
bergland, som under den föregående tidens fuktiga och milda
klimat förvittrats till stora djup och ö ver dragits med mäktiga
grus- och sandlager. Ingen åtskiljande Östersjö avbröt
Skandinaviens landfasta sammanhang med norra Tyskland, och endast
från väster inträngde några bukter av Nordsjön till Holstein och
Danmark.
Norra Tyskland utgjorde ett mycket ojämnt område, vars
vatten bortfördes av Rhen och Elbe, medan Donau och Rhöne
bortförde vattnet från Sydtyskland. Täta skogar av ek, rödbok,
avenbok, Tönn, lind och gran voro vitt utbredda, flodstränderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
