Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden - Interglaciärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
506
gång en fruktansvärd kamp uppstod därstädes mellan isens
framryckande och den gamla floran och faunan, vilka så länge
som möjligt gjorde motstånd och ofta sökte kvarhålla sig på
små skogsöar, vilka på alla sidor kringflötos av isen. Medan i
Nordamerika vidsträckta lågländer upptogo den av isen åt
söder undanträngda floran och faunan och bjödo dem en säker
tillflykt, varifrån de vid isens tillbakagång kunde tränga fram
åt norr, gav Alpernas södern avstängande mur sin prägel åt
istiden i Europa. Härstädes blev nämligen endast en omkring
300 km. bred remsa mellan Donau och mellersta Tysklands berg
isfri, och till och med denna remsa erbjöd till följd av den farliga
närheten intill stora isfält ytterst ogynnsamma förhållanden åt
en ständig flora och fauna. Däremot öppnade sig över Ungern
och Sydryssland till Asien och västerut till Frankrike vidsträckta
isfria länder. Dit undanträngdes också den flyende faunan,
och därifrån kunde det åter isfria området efter den stora
smältningsperioden på nytt återfå djur och växter. De framträngande
isfälten fördrevo emellertid icke allenast mellersta Europas
fauna och flora, utan trängde även den höga nordens och
högalpernas djur och växter över isranden till mellersta Tyskland.
Man strider mycket om frågan, huru många gånger isen
ryckt fram och åter dragit sig tillbaka för att mellan varje gång
lämna en interglacial isfri mellantid med högre temperatur
och gynnsammare’ livsvillkor. Säkert är emellertid, att en stor
sådan interglacialtid funnits, vilken inträdde efter isens första
och största framryckning. Då isen sålunda drog sig tillbaka,
kvarlämnade den vidsträckta ytor täckta av oskiktad gul lera,
s. k. löss, i synnerhet i vindstilla dalar och på växlande höjd över
havet. Därjämte blev över stora sträckor istäckets bottenmorän
fri. I dennas ojämnheter fördelades smältvattnet i små
sjöbäcken, som under inflytande av istidens varma föhn snart
torkade. Den magra isfloran förmådde icke hålla sig, och
sålunda uppstod en alltjämt bredare zon av sand- och lerslätt
utan nämnvärt växttäcke. I denna zon visade sig också alla en
ökens karaktäristiska företeelser: dyner uppstodo, sandstormar
förde det lätta materialet genom luften. Stäpp växt er infunno
sig allt talrikare och minskade vindens kraft, regn och snö gjorde
också sitt till att slå ned det lösa stoftet till marken, och på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
