Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
508
mycket talrikare. I en håla vid Kirby Moorside ha sålunda icke
mindre än 300 skallar av hyenor anträffats.
På denna varmare stäpperiod följde emellertid en ny istid, i
det isen från norr och Alpglaciärerna åter sträckte sig
varandra till mötes. Åter spredos vitt omkring de erratiska
klippblocken och de sammanhängande avlagringarna av
glacialleran, medan den högnordiska floran och faunan för den
fortskridande isranden jagades åt söder. Åter uppstod en väldig kamp
mellan stäppens djur och de norr ifrån inträngande polardjuren,
och flerstädes ha bådas faunor anträffats tillsammans. Det var
emellertid en grundolik djurvärld, som följde isens framryckande
och sedermera länge bebodde en stor del av mellersta Europa,
även sedan isen dragit sig tillbaka. I stället för stäppgräs,
anträffades numer tundrans växter med förkrympta
dvärgbjörkar, och högnordiska mossar med 2 m. mäktiga mosslager
uppstodo. Här betade renen, av vilken man vid Schussenried
funnit 200 exemplar. Isbjörnar och polarrävar ha flerstädes
funnits. Den numer i Lappland och på Spetsbergen levande
sångsvanen flög över mossen, och snöugglan livnärde sig av de
talrika lämlar, som voro spridda över hela Tyskland och Polen. Den
numer endast i den högsta norden levande myskoxen fanns i
södra England, i Sachsen och Thuringen och ända ned i
sydvästra Frankrike. I stället för Elephas antiquus, trädde
mammuten (Elephas primigenius) och i stället för Rhinoceros Mercki
levde överallt i Tyskland Rhinoceros tichorinus. Både
mammuten och noshörningen skyddades mot kölden av en tät ull och drogo
sig efter istiden tillbaka till norra Sibirien, där man ännu i den
frusna marken finner liken av de väldiga djuren, vilka vid
övergången över de frusna floderna och den bristande träskmarken
störtat ned i klyftor och i dessa ömkligen omkommit. Gems och
stenbock bebodde mellersta Tysklands berg och den nordiska
valrossen var spridd ända ned till Hamburg.
Medan istidernas verkningar i Europa erhöllo sin särskilda
prägel därav att Alpernas glaciärer trängde ned i dalarna för att
möta det nordiska istäcket, skedde de djurgeografiska
vandringarna i Nordamerika på ett väsentligen annat sätt.
Därstädes ledde de i nord-sydlig riktning löpande bergskedjorna
visserligen vandringstågen i bestämda banor åt söder, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
