Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden - Isens avsmältning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställde sig ingenstädes hindrande i vägen för dem. I stället för
Behringssundet fanns därstädes landfast förbindelse med Asien.
Detta gjorde, att till de redan från Asien invandrade
mastodonterna, vilka över Antillernas bro kommo till Peru, Bolivia
och Argentina, under istiden även mammuten slöt sig. Först
vid diluvialtidens slut ut dogo båda släktena därstädes. De
nordamerikanska glaciärerna smälte långsamt och vid den
tillbakavikande isens rand samlades smältvatten, som ofta
uppdämdes av frontmoränernas bräm. På detta sätt uppstodo de
stora nordamerikanska sjöarna, medan en havsvik ännu sträckte
sig ända till Buffalo och det kalla smältvatten, som från alla
håll strömmade till norra och mellersta Atlanten, ävensom
mängden av de i denna flytande stora isbergen åstadkommo en
kraftig avkylning av havet, som måhända ännu gör sig gällande i
den temperatur av endast 5° C., som överallt anträffas i lagren
under de tropiska havens varma vatten.
Isen vek sålunda alltmera tillbaka, kvarlämnande
Mecklenburgs och Pommerns sjöar, och under det stora nordiska istäcket
uppstod under tiden det nuvarande grunda Östersjöbäckenet.
Då den smältande isen drog sig tillbaka till detta och med den
nuvarande Östersjökusten en lång kedja uppdämningssjöar
uppstod, vilka allt mera förenade sig och slutligen i öppen
förbindelse med Vita havet från detta erhöllo en nordisk djurvärld – i
synnerhet musslan Yoldia arctica – började också de stora
nordtyska vattenrännorna strömma till detta »Yoldiahav», som sköljde
den skandinaviska ön, och därmed uppstodo Oder, Weichsel och
Düna, medan Elbe såsom förut behöll sitt gamla
mynningsområde. Först senare förenade sig Skandinavien med Ryssland
genom den finska landbryggans uppdykande, och Vita havets
inflytande upphörde. För en tid var Danmark förenat med
Skåne, och Östersjön bildade ett stort sötvattensinnanhav, som
nu uppkallades efter en ledmussla, Ancylus, liksom Östersjön
förut uppkallats efter Yoldia. Först kort före den nuvarande
tidens början banade sig »Ancylushavets» avflöden genom Sundet
och Bältena öppen väg till Nordsjön, vars djurvärld sedan dess
intränger till Östersjön med Nordsjöns saltvatten. Genom isens
smältning blev det skandinaviska fastlandet, vars temperatur i
årtusenden legat under 0° C., åter varmare, och befriad från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
