Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittna om stor händighet. Även Sydamerika flåddes under
diluvialtiden av vandrande horder. Om mastodonten framträngde
längs Anderna, så kunde även människan komma fram över den
brygga, som Antillerna bildade mellan norra och södra Amerika.
Hon kom på detta sätt ända till Patagonien, där hon ännu levde
tillsammans med pampasformationens sista utdöende djur,
såsom det jättestora trögdjuret Megatherium (fig. 279), och, efter
vad det vill synas, till och med använde det 3 meter långa
ryggpansaret hos bältdjuret Glyptodon såsom hydda (fig. 280).
Under den långa snö- och isperiod, vilken omväxlande ömsom
täckte, ömsom blottade Europas länder, utvecklade sig småningom
en efter polklimatet avpassad fauna, vars mest betecknande
former utgjordes av mammuten (Elephas primigenius) med sina
uppåt vridna betar och täckt med en tät, brunröd päls (fig. 281),
därnäst den likaledes med en tät päls försedda noshörningen
(Rhinoceros tichorhinus), myskoxen, isbjörnen, polarräven (Canis
lagopus} och renen (Tarandus rangifer). Dessa former uppträdde
visserligen här och där tillsammans med den äldre faunans
interglaciala djur, men där de anträffas för sig själva, motsvara de
mestadels den stora istidens yngre avdelningar. I synnerhet
under den sista isperioden framträngde de långt åt söder, och med
dem uppträdde också en ny människoras. I motsats till
Neandertalmänniskan, som ännu visade många spår av djuriskhet både
till sin kroppsform och i sina levnadsvanor, voro
rendjurstidens människor välbildade människor, som man till gestalt och
levnadssätt kan jämföra med nutidens eskimåer. Deras
hjärnskåls volym motsvarade den nutida människans. De stora
ögonbrynvalkarna ha försvunnit, ansiktsdelen är förkortad, och vi
ha flera bevis på deras intelligens och konstfärdighet. Flerstädes
i Frankrike ävensom vid Schaffhausen och Schussenried i övre
Schwaben har man funnit deras boplatser och eldställen. Deras
jaktbyte bestod i första rummet av renen, därnäst av den vilda
hästen och dessutom ha lämningar anträffats av Rhinoceros,
mammut, halsbandslämmeln, snömusen, snöripan och andra
nordiska djur. Hålorna i Dordogne äro framför allt intressanta för
de sniderier av ben och elfenben ävensom för de avbildningar av
djur, mammut, visenten, den vilda hästen och renen, som finnas
på väggarna till de av denna människoras bebodda hålorna och
vilka vittna om en icke ringa grad av konstnärlig blick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
