Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeterna - Planetoiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagit 85 av dessa kanaler, har funnit, att de förändra färgton
alltefter årstiderna och därvid framträda mer eller mindre tydligt
och särskilt bli desto otydligare, ju längre solen fortskrider
mot norr. Att dessa sällsamma Marskanaler skulle ha uppstått
med konst, såsom man flerstädes har velat göra gällande, är
emellertid otänkbart, även om man antager, att förnuftiga väsen
skulle kunna finnas på Mars’ till torka och köld hemfallna planet.
Någon anledning finnes dock icke till att förneka, att en
gång på vår grannplanet, då denna varit varmare och fuktigare
än vad den numer är, funnits och måhända ännu finnas tänkande
väsen lika människan. Den stora mängden i världsalltet av beboeliga
världskroppar, liknande vår jord, kräver obetingat, att
de också bebos av väsen, vilka lika väl som jordens invånare
kunnat frambringa bärare av en hög intelligens. Ingenting
hindrar heller det antagandet, att Marsinvånarna nedsatt sig
på de för bevattning tillgängliga områden inom kanalsystemet,
på vilka tvivelsutan ännu en vegetation finnes. Men att genom
ljussignaler eller utsändande av elektriska vågor träda i förbindelse
med dessa väsen, såsom många fantaster vilja, är och förblir
nog för oöverskådliga tider ett fåfängt, fruktlöst företag.
Vi lika väl som de sakna de energikällor, som skulle vara starka
nog till att låta oss förverkliga dylika alltför äventyrliga förhoppningar.
Utanför Mars’ bana, där redan Kepler förmodade, att en obe-
kant planet skulle finnas, röra sig de talrika Planetoiderna eller
småplaneterna, av vilka den första, »Ceres», upptäcktes själva
nyårsdagen 1801 såsom en stjärna av åttonde storleken, men ge-
nom förflyttningsrörelse visade sig vara en planet. Till år 1850
hade ännu endast 13 planetoider upptäckts, men sedan dess,
och framför allt sedan man ställt fotografien i astronomiens
tjänst, har deras antal årligen ökats, så att man numer känner mer
än 700 och alls icke kan avgöra huru många ännu återstå att
upptäcka. Endast tolv av alla till den l jan. 1901 kända 458
Planetoiderna äro av åttonde storleken, vilket motsvarar en dia-
meter av mer än 250 km. De största äro Ceres med 767 km.,
Pallas med 489 km. och Vesta med 385 km. i genomskärning. Av
tionde ordningen känner man omkring 60, av elfte ordningen
omkring 120. Varje följande storleksklass synes innehålla dub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
