Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden - Månen - Storlek och avstånd, omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nås och utforskas, och att man fördenskull måste iakttaga
försiktighet i de slutsatser, vilka man drager av våra i ordets
bokstavliga mening mycket ytliga kunskaper.
Månen. – Jorden ledsagas på sin väg av en enda drabant,
månen, som kretsar kring henne, såsom alla drabanter kring sina
centralkroppar i en elliptisk bana. Av alla himmelskroppar är
månen oss allra närmast. Denna närhet har också gjort det
möjligt att med större säkerhet än i något annat fall bestämma såväl
dess storlek som dess avstånd från vår jord. Man har sålunda
funnit dess medelavstånd uppgå till 60,270 jordradier vid
ekvatorn eller i runt tal 384,000 km. Under månens omlopp är
dess minsta avstånd ungefär 357,000 km., dess största däremot
407,000 km. Månens diameter utgör 3,480 km. eller något mer
än 2/4 av jordens; dess yta är sålunda 1/13 av jordytan, dess volym
omkring 1/50 av jorden, och hade månen samma täthet som
jorden, skulle de båda kropparnas massor stå i samma förhållande.
Månens massa är emellertid endast 1/81 av jordens, och därav
följer, att dess täthet eller den specifika vikten av det material,
varav den består, utgör föga mer än hälften av jordens
medeltäthet.
Den mest anmärkningsvärda egendomligheten hos månens
rörelse är, att han roterar kring sin axel på samma tid som han
fullbordar sitt omlopp kring jorden och sålunda alltid vänder
samma sida mot henne; den motsatta sidan förblir i evighet
fördold för människans blickar. Till följd av månens långsamma
rotation kring sin axel är en dag på månen 29 1/2 gånger så lång
som en dag på jorden. På en punkt nära månens ekvator synes
solen utan avbrott under nära 15 av våra dagar, och lika lång tid
är solen under horisonten. För en iakttagare på månen skulle
solen gå upp i öster som ett bländande klot, under omkring sju
jordiska dagar långsamt stiga och därefter synas sjunka i väster.
Jorden skulle däremot till följd av den för månen egendomliga
vaggriing, som fått namn av »libration», tyckas långsamt
oscil-lera några få grader fram och tillbaka och därvid visa samma faser
som månen visar oss, endast 14 dagar olika till tiden.
Hela den ljusmängd, som fullmånen sänder till oss, utgör
1/570000 av solens ljusmängd. Den värmemängd, som månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
