- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
567

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

567

bortstötes icke blott av kometens huvud, utan även av solen,
vars ljus- och värmestrålning, enligt Maxwells ljuslära, utövar
ett tryck på de bestrålade kropparna. Solens bortstötande
verkan har också antagits bero på en hennes laddning med
sannolikt negativ elektricitet.

En egendomlighet hos kometerna, som kommer sig av deras
obetydliga massa och högst excentriska banor, är deras
obeständighet. Dels förlora kometerna i solens närhet den materia,
som tjänar till att bilda
svansen och som stötes bort i det
oändliga, dels undergår också
kärnan kolossala
temperaturförändringar, vilka till följd av
den ofantliga skillnaden
mellan kometens längsta, till 3 - 5
jordbansradier uppgående
avstånd från och dess närmaste
närhet till solens korona
uppgå till 290-300° C. Som dessa
temperaturer i synnerhet
förekomma hos de periodiska
kometerna, kan man lätt
föreställa sig, att de måste brista,
och till följd av komet- och
meteormassans ytterst lösa
sammanhang utöva kometens olika
delar ingen nämnvärd
attraktion på varandra, varigenom
deras sönderfallande ytterligare främjas. Det behöves också
endast en ytterst ringa kraft för att därpå ge de olika
delarna märkbart olika banor med mycket olika omloppstid.
Av en komet kunna på detta sätt uppstå två eller flera,
och sådana delningar ha flera gånger iakttagits, såsom hos
Bielas komet av 1845 och hos den stora kometen av 1882.
Det ömsesidiga avståndet mellan de båda delarna av Bielas
komet, som 1845 utgjorde omkring 300,000 km., hade år 1852
stigit till 2,500,000 km. På detta sätt förklaras, att flera
ko-vandra i nästan samma bana; förmodligen äro de delar

Fig. 293. Komet Brooks 1893IV. Lickfotografi
20 okt. 1893.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free