- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
590

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fixstjärnor, nebulosor, världarnas uppkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

590

Axet i Jungfruns stjärnbild, vilken stjärna på 4 dagar och 0,3
timme omkretsas av en icke stort mindre mörk bistjärna, som
jämte Spica rör sig kring en gemensam medelpunkt i en nästan
cirkelrund bana av 4,880,000 km:s längd, på sådant sätt, att
huvudstjärnan periodiskt täckes. Huvudstjärnan har en hastighet
av 89 km. i sekunden, och stjärnbildens hela system rör
sig bort ifrån oss med en hastighet av 22 km. i sekunden.

I motsats till de föränderliga stjärnorna av Algoltypen stå
de, som tillhöra Lyratypen, d. v. s. ha två regelbundet återkommande
växlingar i sin ljusstyrka. Gruppens förnämsta representant
är stjärna b (beta) i Lyran, en dubbelstjärna, vars huvudsol
är 18 gånger större än vår sol och omkretsas av en stor mörk
bistjärna kring den för båda stjärnorna gemensamma medelpunkten.
De båda stjärnorna, sedda från jorden, täcka varandra under
perioder av 12 dagar 21 timmar och 24 minuter. Utom dessa
dubbelstjärnor med regelbunden ljusväxling finnes emellertid ett
stort antal, vilkas ljusstyrka förändras alldeles oregelbundet.
Hos dessa stjärnor synes växlingen i ljusstyrka endast undantagsvis
framkallas dels av mörka, dels av självlysande följeslagare.
Detta söker man förklara därav, att till följd av fortgående
avkylning deras yta tidtals täckes av mer eller mindre
vidsträckta skållor, som uppstå till tecken av börjande skorpbildning.
Dessa skållor ha ingen större beständighet, utan flyta
omkring i bestämda riktningar och upplösas delvis efter någon
tid. Härigenom måste ljuset från stjärnans ännu svagt lysande
yta undergå en oregelbunden växling i styrka.

Man känner för närvarande över 130 sådana föränderliga
stjärnor, som efter långa perioder av minst två månader ända
till flera år oregelbundet förändra sin ljusstyrka. Den mest
uppmärksammade stjärnan i denna grupp är Mira Ceti, d. v. s.
den underbara stjärna i Valfisken, som upptäcktes redan 1596,
före teleskopets uppfinning. Denna sällsamma stjärna kan under
några veckor glänsa nästan såsom en stjärna av första klassen,
men synes därpå avtaga i ljusstyrka och är några och sjuttio
dagar efter sitt ljusmaximum fullständigt försvunnen för
blotta ögat. Under sju månader förblir stjärnan osynlig och har
en ljusstyrka av endat 9,5 stjärnstorlek. Därpå ökas långsamt
åter dess glans för att efter fyrtio dagar nå sin fulla storlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free