Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
602
världsrymden utbredda töckenartade materian. Råka de från
någon sida in i solens attraktionssfär, så intvingar denna dem
i elliptiska eller hyperboliska banor av alla möjliga lutningar
och excentriciteter.
Dessa äro grunddragen av Laplaces berömda nebularhypotes,
som i själva verket i stora drag förklarar sådana företeelser
som alla planeternas rörelse i nästan samma plan, banornas
obetydliga excentricitet och slutligen den lika rörelseriktningen
för alla omlopp (revolutioner) och rotationer i solsystemet.
I den form, Laplace givit nebularhypotesen, synes den väl
förklara solsystemets mekaniska egendomligheter, men detta
oaktat har det likväl visat sig, att den i vissa delar motsäger
såväl mekanikens lagar som även enskilda iakttagna fakta.
Dessa motsägelser ha fördenskull till en del undanröjts av
förbättringar, som gjorts av flera lärde, och några av dessa
förbättringar torde här böra i största korthet vidröras.
En av de svåraste punkterna i hela hypotesen är materians
avskiljande från det roterande ursprungliga töckenklotet och
planeternas uppkomst ur denna avskilda materia. Så som Laplace
tänkte sig, att detta skulle försiggå, är det icke möjligt;
de särskilda avskilda delarna måste nämligen i varje fall röra
sig kring den återstående roterande töckenmassan. Mekaniskt
är det emellertid alldeles otänkbart, att en sammanhängande
massa, Laplaces kompakta ring, skulle bildat sig av en sådan
svärm. Även det enda tillgängliga fall av en dylik bildning, som
är tillgängligt för iakttagelse, nämligen Saturnus’ ring, talar
häremot. Ringen är nämligen icke en kompakt massa, och om
planeterna uppstått i denna ringformiga samling av partiklar,
måste sålunda de bildade planeterna röra sig i den urvisarens
gång motsatta riktningen, enär delarna på ringarnas insida ha
en större lineär hastighet än delarna på dess utsida.
En annan invändning mot denna del av kosmogonien har
gjorts av Newcomb. Enligt Laplaces’ teori antager man, att
de yttre planeterna uppstått först. Då nämligen centrifugal-
och centripetalkraften höllo varandra i jämvikt vid den roterande
massans yttre gräns, skilde sig enligt Laplace de yttre
delarna från de övriga, som fortsatte att gravitera mot mitten.
Om planetringarna verkligen uppstått på detta sätt, så måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
