Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
615
jordisk elds, skulle kunna underhållas genom förbränning eller
kemisk förening av på densamma befintliga ämnen. En
räkning visar nämligen, att hennes värme även i detta fall icke skulle
förslå mer än 3,000 år. Man har fördenskull sökt en annan
värmekälla i de meteorer och stjärnfall, som störta in i solen,
liksom dylika störta ned på jorden och därvid upphettas, då de
falla genom hennes atmosfär. Den hastighet, med vilken från
stora avstånd kommande kroppar falla på solen, måste
emellertid, motsvarande solens utomordentligt större massa än jordens,
vara betydligt större än fallhastigheten på jorden; den utgör
mer än 560 km. i sekunden. Men även om av de milliarder små
kroppar, som finnas i vårt solsystem, flera tusen skulle instörta
i solen, skulle detta icke förslå till att ersätta det energiförråd,
som solen oavbrutet förbrukar i form av utstrålande värme.
Under loppet av ett århundrade måste minst en massa av vår
jords storlek falla in i solen för att underhålla dess värme. En
sådan mängd meteoriska kroppar överstiger emellertid till den
grad all sannolikhet, att man på detta sätt icke kan förklara
solvärmens komplettering. Vore meteorerna så talrika, som
hypotesen fordrar, skulle de nämligen även överösa jorden, så att
hela hennes yta upphettades av den i värme omsatta energien
och allt levande fullständigt förstördes.
Lika litet tillfredsställande är den s. k. kontraktionsteorien,
som säger, att då solkroppen är stadd i avsvalnande, måste den
sammandraga sig och på samma gång bli tätare. Genom en
dylik sammandragning alstras värme, och denna skulle enligt
Helmholtz, såsom redan omtalats, förslå till att vid mycket
långsam sammandragning ersätta nästan hela värmeförlusten.
»Då man nämligen känner det årliga energibelopp, som solen
utstrålar i form av värme, är det lätt att av den utstrålade
värmens mekaniska ekvivalent beräkna huru stor
sammandragningen måste vara för att frambringa denna värme. Man
har sålunda funnit, att vid solens nuvarande storlek dess
diameter årligen behöver förkortas endast med omkring 70 meter,
för att lika mycket värme skall alstras, som hon utstrålar.
Denna sammandragning uppgår under 25 år till ungefär l1^
km. eller till 6 km. på ett århundrade. För 100 år sedan
måste sålunda solens diameter ha varit omkring 6 km. större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
