Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Förfädernas vägbanande - Vägar av ny konstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
fram över ett svårpasserat ställe eller dra upp den ur den bottenlösa
dy, som vägarna ofta erbjödo.
De, som mest intresserade sig av vägarna i allmänhet, voro
munkarna. De utförde även på detta område en nyttig
upplysningsverksamhet, ja, det fanns till och med munkordnar, vilka helt ägnade
sig åt vägarbeten och andra lättnader till de resandes fromma.
Sedan det blev mera ordning i samfärdseln tog man upp en
vägskatt av de resande. Ofta skedde detta samtidigt med att man
stannades för att erlägga tullavgift vid passerandet av de många
landgränser, som då funnos. Stundom var det kanske så, att
vederbörande inte hade just så stort intresse av att hålla goda vägar. Ju längre
en resa tog i ett land ju mera kunde det landet ha utsikter till att
klå en resande på. Färdades han endast sakta fram måste han ta
härbärge på flera ställen. Och kanske inte minst vagnmakarna voro
de, som mest rosade marknaden — om vägarna voro dåliga.
Vägar av ny konstruktion
Vi ha tidigare sett huru samfärdseln sökte sina vägar till lands
och på vattnet. — Ett nytt samfärdsmedel har ju tillkommit nu —
luftvägen.
Kommunikationsväsendet utvecklar sig fullt självständigt på
dessa tre banor. Här skola vi syssla med den samfärdsel, som rör sig
på jorden. Landsvägarnas och gatornas betydelse har ju i senaste
tid ökats betydligt genom den användning cyklarna och
automobiler-na fått. Man har kommit så långt att en internationell kommission
finnes för frågor rörande det allmänna vägväsendet. Den heter
Association Internationale Permanente des Congres de la Route, och
detta internationella vägförbund sammanträder i regel vart tredje år.
Det är för övrigt i Paris denna institution såg dagen 1908, och
det kan synas som en underlig sammanknippning av ödet, att det var
i Frankrike denna kommission blev till. Den pånyttfödelse som kom för
stenbeläggningen och vägarbetet över huvud under sjuttonde
århundradet, märkes kraftigast i Frankrike, där minister Colbert började
anlägga landsvägar med stenbeläggning. Men man hade att kämpa
med många svårigheter beträffande vägbanans yta.
Genom att man under experiment och utvecklingens lopp kom
fram till att få grus och stenar överst på vägarna blev man kvitt
vattensamlingarna på vägarna. Och alldeles särskilt var det genom
uppfinningen av vägtrurftlan som man kom ett stort steg framåt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
