Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Djurdragna fordon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 24. En praktvagn från 1650-talet.
mässing, kautschuk eller liknande. Elasticiteten gör att fjädern
upptager stötar. De ha vanligen rektangulär sektion och begagnas dels
enkla och dels flera på varandra, vilket vanligen är fallet med
bladfjädrar för fordon.
HJULETS UPPKOMST 31
svängelns yttre del. För bromsning av fordon användes förr något,
som kallades släpsko, ett vägförstörande och därför utdömt medel att
åstadkomma hjulets låsning med. Numera ha vagnar bromsar av
olika slag,
reglerbara för hand från
vagnförarens plats.
Av många
anledningar var det
naturligtvis mindre
trevligt — man
tänke endast
dåtidens landsvägar!—
cltt cikcl i de höga
vagnar stolp- eller [-armupphängning-en-]
{+armupphängning-
en+} medförde.
Skulle man inte kunna
göra en fjädring
mot underredet?
Många försök
gjordes, men riktigt framgångsrik var först en engelsman, som 1804 uttog
patent på bladfjädrar. Uppfinningen var rent av epokgörande för
maskinbyggnadskonsten.
Bladfjädrar tillverkas av något elastiskt material såsom stål, trä,
Fig. 23 b. Ett föga komfortabelt "ekipage" från
medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
