Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Elektriska banor - Elektriska järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-98
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
ligen förekommande periodtalet 50, då ju därigenom anslutning
kunde göras till andra kraftnät, men vissa tekniska hinder ställa sig i
vägen härför.
I avsikt att kunna använda enklare och billigare motorer, har även
trefassystem kommit till användning, huvudsakligen i Tyskland,
Schweiz och Italien. Det erfordrar emellertid tre ledningar, varav
åtminstone två luftledningar, vilkas upphängning erbjuder stora
svårigheter, isynnerhet vid spårkorsningar eller växlar, där
konstruktionerna bliva synnerligen invecklade.
Fig. 77. Elektriskt dubbellokomotiv år 1922 å Riksgränsbanan.
Ledningssystemet för en elektrisk järnväg överensstämmer i stora
drag med detsamma vid en spårvägsanläggning. Är det en
växelströmsbana, uppställas vid matarpunkterna transformatorer, som
ned-transformera den med hög spänning, ofta 100,000 voit och däröver,
från kraftstationen kommande energien till lämplig spänning för
kontaktledningen. Är det en likströmsbana erfordras dessutom
omformare, därest matarledningarna, som i regel är fallet åtminstone vid
längre avstånd, överföra växelström.
Vid smärre elektriska banor utföres den dragande vagnen såsom
motorvagn, med motorerna placerade under vagnen och
passagerareplatser i vagnen. Föraren har då sin plats på främre plattformen, och
i sin helhet skiljer sig icke motorvagnen mycket från en större
spårvagn. Vid större järnvägslinjer däremot använder man sig av sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
