Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Elektriska banor - Elektriska järnvägar - Riksgränsbanans elektrifiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-100
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
Av i Sverige utförda elektriska järnvägsanläggningar är
Djursholmsbanan den äldsta, vars elektrifiering genomfördes år 1895.
Hälsingborg—Råå—Ramlösa järnväg elektrifierades 1906 och Stockholm
—Saltsjöbadens järnväg åren 1912—1913. Samtliga dessa banor äro
likströmsdrivna och utrustade med motorvagnar i stället för
lokomotiv. Enfasdrift förekommer vid Mellersta Östergötlands järnväg,
Nordmark—Klarälvens och Bjärred—Lunds järnvägssträckor samt å
Riksgränsbanan. Den sedan 1923 under arbete varande
elektrifieringen av stambanan Stockholm—Göteborg utföres ävenså för enfasdrift.
Elektriska järnvägståg kunna även framdrivas med s. k.
ackumulatorlokomotiv. Vid dessa medför lokomotivet den elektriska energien
magasinerad i elektriska ackumulatorbatterier. Härvid undgår man
de dyrbara ledningsnäten, och särskild kraftstation för banan är
heller icke alltid nödvändig, därest tillräckligt stora kraftstationer för
andra ändamål finnas inom behörigt avstånd. Uppladdningen av
ackumulatorerna kan nämligen förläggas till sådana tider,
exempelvis natten, då kraftverket icke har någon nämnvärd annan
förbrukning. Ett stadselektricitetsverk har sålunda på kvällarna, när dess
abonnenter begagna sin belysning, i allmänhet en förbrukning, som
många gånger om överskrider förbrukningen på natten.
Elektricitetsverket måste inrätta sig för den större förbrukningen under de få
belysningstimmarna och levererar därför gärna och till billigt pris
energi under lågförbrukningstiden, varigenom dess
belastningsförhållanden bliva utjämnade.
Verkningsgraden blir emellertid avsevärt lägre vid
ackumulatordrift än vid ledningsöverföring, och svårigheten att få tillräckligt stor
energimängd ackumulerad för längre järnvägssträckor har gjort, att
detta system icke kommit till större användning. I kuperad terräng
med starka lutningsförhållanden bliva förhållandena särskilt
ogynnsamma, i det uppförsbackarna förorsaka en kraftig urladdning av
batterierna. Systemet har kommit till användning bland annat vid några
banor i Tyskland, men har sin största betydelse för godsbefordran
inom industrier. För gruvbanor användes sålunda ackumulatordrift
rätt allmänt. I de trånga gruvgångarna är det ofta svårt att anlägga
kontaktledningar, och spårbanornas sträckningar omläggas allt efter
brytningens gång, varvid ackumulatorvagnarna bättre komma till sin
rätt.
Riksgränsbanans elektrifiering.
Riksgränsbanan förbinder Luleå vid Bottniska viken med Narvik
vid Atlantiska Oceanen. Den har en längd av c :a 475 km., därav c :a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
