Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Elektriska banor - Riksgränsbanans elektrifiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSGRÄNSBANANS ELEKTRIFIERING
101
40 km. i Norge, och går fram genom obebyggda och av kulturen föga
berörda trakter. Då den är vårt lands första större elektriska
järnväg och såsom sådan vunnit erkännande i alla världsdelar, torde en
beskrivning av dess elektriska utrustning kunna vara av intresse.
Banans huvuduppgift är att frakta den högvärdiga svenska malmen från
gruvorna vid Kiruna och Gällivare till de båda hamnplatserna på
ömse sidor om den skandinaviska halvön.
Efter grundliga utredningar och omfattande försök med elektrisk
järnvägsdrift under åren 1902—1909 beslöt riksdagen år 1910, att
bansträckan Kiruna—Riksgränsen, som då var den starkast
trafikerade statsbanelinjen i Sverige, skulle elektrifieras. År 1915
öppnades denna bansträcka för trafik av elektriska tåg, och nu är
elektrifieringen för linjen i sin helhet genomförd.
Fig. 79. Elektriskt malmtåg å Riksgränsbanan.
För erhållande av den elektriska energien byggdes kraftstationen
vid Porjus, i storlek den andra i Sverige. Denna kraftstation är
visserligen även avsedd för andra ändamål, men dess huvuduppgift är
att leverera ström till Riksgränsbanan. För järnvägselektrifieringens
räkning uppställdes i kraftstationen enfasgeneratorer, att börja med
3 st., vardera om 10,000 kilovoltampère, alstrande 15-periodig ström
med en spänning av 4,000 voit. Från generatorerna föres strömmen
genom kablar till ställverket, där spännigen upptransformeras till
80,000 voit, och därifrån till transformatorstationerna vid
Riksgränsbanan. överföringsledningen utgöres av tvenne system av ledningar,
vardera bestående av två trådar för till- och återledning. Dessa
uppbäras av järnstolpar, som äro uppställda i en linje utefter banan. De
båda ledningssystemen äro avsedda att arbeta samtidigt, men vid fel
å det ena kan överkoppling verkställas till det andra i
transformatorstationerna, varigenom reserv erhålles. Det inbördes avståndet mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
