- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 1. Samfärdsmedeln /
107

(1926) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Enskeniga banor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENSKENIGA BANOR

107

Man synes sålunda hava frångått tanken att kunna balansera
tåget på en på marken lagd skena. Säkrare blir transporten, om den
enskeniga järnvägen utföres såsom hängbana. Vid dessa anbringas
skenan på bärande konstruktioner, och vagnarna upphängas i
hjulaxlarna under skenan. Dessa hängbanor hava fått sin största
användning för godsbefordran, men finnas även byggda enskeniga
hängbanor för persontrafik exempelvis den 13,3 km. långa
dubbel-spåriga hängbanan mellan Elberfeld—Barmen och Vohwinkel i
Tyskland, som byggdes år 1900.

Hängbanor utföras även med stållinor i stället för skenor för
vagnarnas uppbärande. Dessa banor benämnas även kabelbanor och
användas i rätt stor utsträckning för befordran inom industriella
anläggningar, exempelvis gruvor. De tillgripas även i bergig terräng för
transporter över avgrunder eller uppför höga branter m. m., jämväl
även för turisttrafik, t. ex. vid den italienska banan från Bozen till
Kohlen eller vid turistleden mellan Chamonix och Aiguille de Midi i
Mont Blanc fjällen.

Kabelbanorna utföras i allmänhet med två bärlinor, en för
vardera körriktningen. Vagnarna hänga under bärlinorna i bärarmar från
särskilda bärvagnar, som löpa på hjul på bärlinorna och framdragas
av draglinan. Denna utgöres vanligen av en ändlös lina, som medelst
en av kraftmotor driven linskiva, tillföres den erforderliga
dragkraften. I likhet med anordningen vid de förut omnämnda hissbanorna
utbalansera vagnarna varandra, så att den nedåtgående vagnen
hjälper till att draga den uppåtgående.

De flesta kabelbanorna äro byggda för kortare transporter, men
även längre sådana finnes. I den sydamerikanska bergsträckningen
Anderna finnes sålunda en dylik bana av 34 kilometers längd, vilken
förbinder Chilevito med koppargruvorna vid Famatina. Denna bana
utmärker sig icke endast för sin längd utan jämväl för sin
storartade konstruktion, i det spännvidderna mellan järnkonstruktionerna för
linornas uppbärande uppgå till inemot 1,000 meter.

De stora världsstädernas ständiga tillväxt har gjort
trafikproblemet i dessa allt mera svårlöst, och man har sett sig nödsakad att i
möjligaste mån avlasta gatutrafiken. Detta har man sökt göra genom
att förlägga stadens långtrafik över eller under gatans plan,
varigenom gatan huvudsakligen blir avsedd för närtrafik, över gatuplanet
bygger man sålunda av järnkonstruktioner uppburna jan <ägar, eller
anlägger man banor i tunnlar under gatorna. Dessa bane > kunna
betraktas som ett mellanting mellan spår- och järnvägar ch utföras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free