Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Enskeniga banor - Järnvägarnas utbredning över jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-108
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
vanligen för elektrisk drift. Exempel på dylika banor hava vi i
Berlins "Hoch und Untergrundbahn", vilken påbörjades år 1896 och
sedan har utvidgats, senast genom tunnelbanan under Friedrichstrasse,
som byggdes under det stora världskriget.
Järnvägarnas utbredning över jorden.
I järnvägarnas hemland England fick, som var att vänta, det nya
fortskaffningsmedlet sin första allmänna spridning, och redan före år
1840 hade ett betydande antal järnvägsanläggningar blivit utförda.
Projekterandet av nya banor fortgick raskt, och år 1845 beviljades
koncession å järnvägar med en sammanlagd längd av inemot 8,000 lan.
Utvecklingen i England återverkade på det europeiska fastlandet,
och järnvägsidéerna fingo förespråkare även här. De mötte dock i
början starkt motstånd till följd av rådande fördomar, fruktan för
konkurrens m. m. Förståelsen för det nya trafikmedlets
uppryckande av landets näringsliv saknades, och man ansåg allmänt att
järnvägarnas införande var förkastligt ur nationalekonomisk synpunkt.
Lantbrukarnas hästar skulle ej längre få sysselsättning, och deras
värde skulle nedsättas. Hö, halm och havre skulle ej få samma
avsättning som förut, och lantbruket därav bliva nedtryckt och landet
utarmat. På sina håll gick man så långt, att man betraktade
järnvägarna som en verklig styggelse, och när Tysklands första bana mellan
Nürnberg och Fürth planlades, höjdes röster för, att hela järnvägen
skulle inhägnas av ett högt plank, då anblicken av det framrusande
tåget skulle kunna hava skadlig inverkan på befolkningen.
Trots allt motstånd tillkommo emellertid järnvägsanläggningar
litet varstans i Europa. I Frankrike anlades den första banan år
1832, i Tyskland och Belgien år 1835. Tre år senare byggde Ryssland
järnvägen Petrograd—Zarskoje Selo—Pavlovsk och strax efter linjen
Petrograd—Moskva. Om denna sista bansträcka, som har en längd
av c:a 650 km., berättas det, att diskussionen om banans utstakning
icke ville taga något slut, varvid tsar Nikolai I avgjorde frågan genom
att med en linjal draga ett rakt streck på kartan mellan de båda
städerna. Vi hava förut sett, huru den första egentliga järnvägen i
Sverige öppnades för trafik år 1856. I våra grannländer Norge och Danmark
tillkommo de första banorna åren 1854 resp. 1844. Huru
järnvägarna sedan utvecklats och omspunit jordklotet med sina stålband veta vi.
I det följande skola några kortare beskrivningar lämnas över
märkligare järnvägsanläggningar i världen samt sådana, som ännu
vänta på sin lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
