- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 1. Samfärdsmedeln /
121

(1926) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Afrikanska järnvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUSTRALISKA JÄRNVÄGAR 121

nedanför fallen på en höjd av 120 meter och på en bro med c:a 150
meters spännvidd. Byggandet av denna bro erbjöd stora
svårigheter, och det torde kunna anses som ett av världens underbaraste prov
på, vad ingeniörskonsten kan åstadkomma. Vid byggandet utgick
man samtidigt från båda sidor av floden, och bjälkarnas
samman-nitning verkställdes av arbetare svävande över djupet. Såväl
material som arbetsfolk framfördes över klyftan hängande i en
stålkabel. Den första föbindelsen mellan de båda brodelarna erhölls
genom avskjutandet av en raket med vidfäst snöre. När
byggnadsarbetena pågingo, var platsen ännu icke den civiliserade turistort,
som den sedermera blivit, utan i stället ett vilt område, långt avskilt
från den civiliserade- världen, och infödingar och vilda djur
utgjorde en ständig fara för de arbetande.

Under de följande åren fortsattes banbyggandet mot de c:a 500
km. norr ut belägna bly- och zinkgruvorna vid Brooken Hill och
därefter vidare till Kambove i Katanga. Denna sistnämnda
utsträckning av banan skedde efter överenskommelse med Kongostaten, som
i Katangadistriktet ägde stora fyndigheter av koppar, tenn, silver
och guld för vilkas avyttring transportsvårigheterna lagt hinder i
vägen. Genom banlinjen erhölls härför förbindelse med havet såväl
vid Kapstaden som vid Beira på ostkusten. Utsträckningen till
Kambove förde banan visserligen ytterligare västerut från dess avsedda
riktning mot Kairo, men den tillförde erforderligt kapital för
upptagande av byggandet å en linje från Brooken Hill mot
Tanganjika-sjöns sydända. Tanganjikasjön är segelbar i hela sin i norr och
söder gående sträckning, och har man sedan tänkt sig fortsättning av
banlinjen från sjöns nordända till Redjaf, varifrån Nilen är
segelbar till Kartum. Härifrån är järnvägsförbindelse med Wadi—Half a,
därifrån ångbåtsförbindelse till Assuan och slutligen åter järnväg
till Kairo och Alexandria. På detta sätt har man sökt åstadkomma
en förbindelseled genom Afrika från söder till norr. De många
omlastningarna mellan järnvägståg och ångbåtar, som måste
företagas, förorsaka givetvis tidsspillan och kostnader, men i förhållande
till de primitiva kommunikationsmedel, som eljest stå till förfogande,
innebär dock förbindelsen ett stort framsteg. Den torde ävenså
endast betraktas som ett led i järnvägslinjen Kap—Kairos utveckling.

Kongofloden är från sitt utlopp endast segelbar den relativt
korta sträckan till Matadi. Härifrån och c:a 400 km. in i landet utgör
den en strid bergflod, varefter den åter, i likhet med sina många
bifloder, är segelbar och tillsammans med dessa erbjuder goda
kommunikationsleder av tusentals kilometers längd i Kongostaten. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free