Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Den moderna automobilen - Differentialen - Fjädrarna - Framaxeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 ANDE A DELEN. MEKANISKA LANDSVÄGSFORDON
(e). Kraften överföres som lätt inses likafullt till bakaxeln.
Förhållandet blir detsamma, om en kurva tages, ehuru då inget av hjulen
står helt stilla utan endast blir efter i rörelsen.
Den omnämnda utväxlingen i differentialen erhålles mellan det
lilla på kardanaxeln fastkilade hjulet (i) och det stora hjulet (j).
Utväxlingsförhållandet på personbilar brukar variera mellan 1 : 4 à 1 : 5,
på lastvagnar är det oftast större.
Bakaxelns anordning framgår av fig. 58, sådan den är utförd å
Fordvagnar. Differentialen återfinnes här i genomskärning med
samma beteckningar som i fig. 57. Kardanaxeln visas i (h). De
båda bakaxelhalvorna äro (b) och (b’), vilande i rullager (g) vid
differentialen, och (f) vid hjulet. De drivande axlarna äro omgivna av
den bärande bakaxeln (a), vilken är i två halvor, sammanbultade vid
differentialhuset. De flesta större vagnar hava de drivande axlarna
ej fasta i hjul och differentialkugghjul, utan endast instuckna i
des-Sel; SS- att de kunna förskjuta sig i axiell led. Ändarna äro då
försedda med refflor, som passa in i motsvarande sådana i näven. I den
bärande bakaxeln äro fjädrarna ledbart fastsatta.
Fjädrarna äro sammansatta av tunna, böjda plattstål, s. k.
fjäderblad. Deras uppgift är att upptaga stötarna vid vagnens framfart över
ojämnheter på vägen. De byggas enligt ganska olika system, av
vilka fig. 59 visar de vanligaste, (a), (b) och (c) visa tre olika
utförande av den hel-elliptiska fjädern, (d) visar den rätt allmänna
tre-kvart-elliptiska fjädern, (e) den mycket vanliga halv-elliptiska. En
särskild utföringsform av den senare visas i (f), där ingen bult i
mitten sammanhåller bladen.
Alla dessa fjädertyper anbringas i vagnens längdriktning. På en
del bilar, varibland vi särskilt märka Fordvagnen, äro fjädrarna
ställda tvärs längdriktningen. En dylik fjäder visas i (g).
I (h) visas en s. k. plattform-fjäder, där de halv-elliptiska
långsgående sidofjädrarna äro bultade till den tvärgående upp- och
nedvända halvelliptiska fjädern. Denna anordning användes ofta som
bakfjäder. Sidofjädrarnas främre ändar och tvärfjäderns centrum
äro upphängda i ramen.
Fig. (i) visar den till bakfjäder ofta använda cantilev er-fjädern.
Denna utgöres av en omvänd och mycket flat halv-elliptisk fjäder, vars
bakre ända är upphängd i bakaxeln och främre i långbalken, till
vilken även fjäderns centrum är vridbart fästad. De övriga
fjädertypernas infästning till ramen framgår av figurerna. Till främre
fjädrarna är framaxeln fastbultad.
Framaxeln utföres i allmänhet såsom visas i fig. 60, där axelan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
