Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Den moderna automobilen - Automobilens handhavande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ANDE A DELEN. MEKANISKA LANDSVÄGSFORDON
Är vagnen försedd med självstartanordning, såsom numera oftast
är fallet, kan man nu taga plats i föraresätet, se fig. 41. Man
övertygar sig här först om att växelspaken (T) står i neutrala läget, att
motorn alltså ej är i växel, som det heter. Tändningskontakten (E)
vrides om, så att tändapparatens primärkrets ej är kortsluten med
vagnen. Tändningsarmen (A) på ratten ställes för sentändning och
gasregleringsarmen (D) ställes på liten spjällöppning. Med foten
trampar man därefter på startknappen (M), varvid motorn drages
runt av startmotorn, och, som man får hoppas, strax börjar tända
och själv arbeta.
Vid kall väderlek är emellertid en del motorer mycket
svårstar-tade, och man får då experimentera litet med gasblandningen,
innan man får några explosioner. Startningen sker då lättast om
man giver motorn en fet bensinblandning, d. v. s. rikligt bensin och
mindre luft. Detta åstadkommes genom att stänga ett luftspjäll på
förgasaren, en s. k. "choke". Därigenom får man större vacuum
omkring spridaren och mera bensin insuges. En del av
bensinångan kan då få kondenseras i den kalla motorn, och så mycket
ändå bli över i gasform, att en explosion kan komma till stånd.
Detta kan också åstadkommas genom att bensin får droppa direkt ned
i cylindrarna genom de på locket oftast anbragta s. k.
kompressionskranarna eller "snapskranarna". Man får emellertid vara försiktig
och ej giva motorn för mycket bensin, ty att starta med alltför fet
blandning är lika svårt som med alltför mager. Går motorn därför
ej igång, sedan man på omnämnda sätt sökt giva den en fet
blandning, gör man bäst i att "vädra ut" motorn. Man öppnar då
kompressionskranarna och låter motoraxeln gå runt ett par varv. Det
händer då ofta, att motorn just under utvädringen får en lagom
blandning och startar. Man lär sig snart känna sin motors
egenheter och kan då strax giva den riktiga blandningen även vid kall
väderlek. De flesta motorer göra ej stora svårigheter vid
startningen, och har man ackumulatorbatteriet ordentligt laddat drager
startmotorn den snart igång. I varmare väder bör en felfri motor starta
omedelbart.
Då motorn kommit igång tillser man, att den tänder på alla
cylindrarna. Detta utföres enklast genom att man kortsluter motorns
tändstift, det ena efter det andra. Om motorn därvid saktar, vet
man att det stiftet tänder; märkes däremot ingen skillnad på
gången, då man kortsluter ett visst stift, utvecklar cylindern med
stiftet ifråga ingen kraft, och man får taga upp tändstiftet och
undersöka detta. Stiftet kan hava blivit oljigt, eller avståndet mellan po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
