Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Rodd- och segelfartyg - Nordens medeltidssjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS MEDELTIDSSJÖFART.
27
ning hinder i vägen för fri utveckling av sjöfarten. Det var i lag
bestämt hur många skepp som fingo finnas och hur stora de skulle
vara. När så hanseaterna kommo med sina större skepp, var
Sveriges roll som sjöfararenation utspelad.
Det var också ganska riskabelt att bedriva sjöfart. Nu gjorde
från andra sidan Östersjön, vender och ester och andra, återvisit
och tackade för väringars och varjagers rofferier. På sina
plundringståg seglade esterna ända upp i Mälaren. De plundrade och
brände både Birka och Sigtuna. Att vår sjöfart och vårt
skeppsbygge inte fick någon vidare fart under korstågen torde väsentligen
ha berott på att man här inte var så starkt intresserad av dessa
färder i korsets tecken, ökat välstånd och kristendomens
inflytande bidrogo också att minska
intresset för den farliga
sysselsättningen att idka sjöfart.
Likväl ha vikinga- eller
drakskeppen haft ett fundamentalt
inflytande på all sjöfarts vidare
utveckling. Genom
vikingafärderna till alla delar av Europa,
genom Sigurd Jorsalafarares
färder och andra expeditioner
visade man andra folk hur väl
dessa skepp voro byggda, hur
sjögående och lättmanövrerade
de voro. Därför tog man inom
skeppsbygget på andra håll
efter våra vikingars drakskepp. Deras form går igen och deras
ungefärliga dimensionering finnes i alla skeppskonstruktioner av vanligt
fartygsslag.
Folket i Norden fick också snart se en sjöfart utvecklas, som
kunde vara ägnad att taga andan från dem Det var Hansans skepp,
som kommo, och de kommo så väl byggda, utrustade, bemannade och
manövrerade, att man helt enkelt fick överlåta åt dem att sköta
sjöfarten i Norden. De hade skepp med halvannat hundratal man, hade
två eller tre master, och från mastkorgen kunde man slunga
projektiler på fienderna.. Dessa fartyg voro väl ägnade att taga kampen
upp mot sjörövarna i Östersjön. De voro också en kombination av
handels- och krigsfartyg, men den senare egenskapen stod i
sekundär plats, man hade krigsutrustningen för att kunna skydda sig på
sina handelsfärder.
Fig. 22. Nordiskt skepp. Man
observerar, att masten är fast och att seglet
kan bärgas intill rån, vidare kastellen
och klykorna för styrårorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
