Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Från velocipedångare till flytande atlantparadis - De maskindrivna fartygens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MASKINDRIVNA FARTYGENS UPPKOMST
47
en hög plattform för deras placering, och detta gjorde naturligtvis
apparaten mycket rank, det vill säga ostabil. Med styrsäkerheten
var det också både si och så.
Redan på 1500-talet försökte en spansk sjökapten, Blasco de Gary,
att föra fram ett hjuldrivet fartyg, vilket också lyckades. Bekant
är professor Papins färd över floden Fulda med ett maskindrivet
fartyg. Men för att
kunna framdriva
ett fartyg av sådan
storlek att det
skulle kunna användas i
praktiskt syfte
erfordras större kraft
än man kunde
utveckla med
människor som
drivande.
Det var också
först med
ångmaskinens framkomst,
som man kunde
få tillräcklig kraft för att driva fram ett fartyg av större typ.
En amerikanare, Fitch, byggde in en ångmaskin i ett fartyg på
1780-talet, och maskinen drev ett skovelförsett hjul, som placerades
akterut. Någon större framgång vann han inte. Han sålde sitt patent
till sin förlagsman, minister Robert Livingstone, och sedan denne
kommit i förbindelse med amerikanaren Robert Fulton, fördes
ångbåtsbyggandet ett långt steg framåt.
Förut hade man med ångdrivna fartyg tagit sig fram på floder
eller andra lugnare vatten, men endast kortare sträckor. Fulton
lyckades få fram en ångbåtstyp, med vilken han gick mellan New
York och Albany på 23 timmar, det vill säga med en
genomsnittshastighet av fyra knop. Man kallar Fulton för ångfartygets fader.
Hans livsöde är ganska egedomligt.
Född 1767 i Pensylvanien arbetade han i guldsmedsyrket till vid
tjugoårsåldern, då han reste över till Europa för att i London
utbilda sina konstnärliga anlag. Sedan han kastat om och börjat ägna
sig åt mekanikersarbete kom han 1801 till Paris och
sammanträffade där med Livingstone, vilken spekulerade på att inrätta
flodfart på Hudson och för detta ändamål först varit i förbindelse med
Fitch.
Fig. 35. Fitchs ångare från 1788.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
