Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Från velocipedångare till flytande atlantparadis - De maskindrivna fartygens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
Nu trodde han i Fulton ha funnit sin man, utrustade honom med
penningar att i England inköpa en ångmaskin, vilken inmonterades
i ett amerikanskt fartygsbygge. Tidigare hade en skotsk ingeniör
och uppfinnare, J.
Sy-mington, konstruerat en
uppmärksammad ångbåt,
med vilken man 1788
gjorde provresor i
Clyde-kanalen, men den var
klent konstruerad till
många delar —
maskinen var på ett dussintal
hästkrafter — och
skovlarna gingo oupphörligt
sönder.
Symington placerade
— såsom en härtill
ansluten bild visar — sina skovelhjul, tvenne stycken, inuti sin
"snabbbåt". Men Fulton, som torde ha insett hur bräckligt ett sådant
fartyg skulle bli, särskilt om det togs till i större dimensioner, gjorde
försöket att sätta sina skovelhjul på fartygets yttersidor. Fulton
fortsatte sina förbättringar av fartygstypen, och 1807 hade han
konstruerat ett fartyg, som efter hans hemort döptes till Clermont.
En bild av det visas i anslutning härtill.
Clermont var ett för sin tid ståtligt fartyg, vars namn för alltid
kommer att stråla i ångfartygens historia. Maskinstyrkan var hela
tjugo hästkrafter. Ångmaskinen finnes ännu i behåll, i South
Kensington Museum i London. Skrovet var över fyrtio meter långt och
nära fem meter brett. Och då det visade sig kunna medföra en last
på över halvtannat hundratal tons, stod det klart att man här
tydligen var inne på rätta vägen för lösande av problemet ångdrivna
fartyg i det praktiskas tjänst.
Genom ytterligare förbättringar i ångmaskinens byggnad och
skovelhjulens konstruktion och placering kom man snart så långt,
att man funderade på att utföra regelbundna turer med ångfartyg.
En skotte, Henry Bell, byggde 1812 ett fartyg, som han kallade Comet,
och av vilket en bild är ansluten till denna avdelning. I maj 1813
företogs provturen med ett tjogtal passagerare över Clyde. Fartyget
var en kombinerad ång- och segelskuta. På sin höga skorsten förde
den ett råsegel, och på ett stag från skorstenskanten och till
bogsprö-tet fördes en fock.
Fig. 36. Symingtons "snabb-båt" från 1788.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
