Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Motorskepp och -båtar - Striden om motoroljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
I Kaukasus arbetar Shell för övrigt samman med
Nobel-Rotschild-Koncernen (oljekällorna där äro dock nu nationaliserade av
Sovjetregeringen). Det mest anmärkningsvärda är att Shell från 1912 trängt
in i U. S. A., Standard Oiis eget hemland. Shell äger nu stora
oljekällor i Kalifornien och staten Oklahoma. Under kriget började Shell
på allvar utvinna olja i Mexiko, f. ö. under skarp konkurrens med
Standard Oil, och därför har petroleumproduktionen där ökats
ofantlig under de senare åren. Shell-gruppen kontrollerar en hel del bolag
i alla världsdelar, skeppning, järnvägsdrift och oljehandel. —
Gruppen har även svenska dotterbolag. Under senaste tiden har Shell
försökt få inflytande i Tyskland; särskilt har det förbindelse med
Stinnes-Koncernen, som försöker utvinna olja ur kol.
Den tredje stora världsfirman är Anglo-Persian Oil Co., även den
representerad här i landet. Redan 1914 insåg engelska amiralitetet
oljans betydelse för sjöfarten. Genom regeringens försorg stiftades
1909 Anglo-Persian, som skulle nyttja oljekällorna huvudsakligast i
Birma och Persien. Efer kriget fick bolaget ytterligare herravälde
över hälften av de förra tyska oljefälten i Rumänien och över 75 %
av oljefälten i Mesopotamien (Mosulområdet). Det har dessutom
förvärvat sig ett visst inflytande över produktionen i Västindien och
Mexiko. Nu senast har det slagit sig på att taga olja ur skiffer i
Skottland, Kanada och Australien. F. ö. har det förvärvat sig de
tidigare tysk-engelska distribuenterna i Europa: British Petroleum
Co. och Homelight Oil Co. samt tankbolag och petroleumrederibolag.
Dess akiekapital ökades 1920 till c:a 500 mill. kr., varav den
engelska regeringen själv äger majoriteten, så att den behärskar bolaget.
Anglo-Persian och Shell ha f. ö. mycket tidigt samarbetat på så sätt
att det förra sålde sina oljor genom det senares distribuenter.
Angående utnyttjandet av oljekällorna i Mesopotamien ha de två grup<
pernå förhandlat om ett samarbete. Nu har Anglo-Persian, som
nämnts, skaffat sig egna återförsäljare överallt i världen. Men som
den engelska regeringen är starkt intresserad i båda grupperna, är
det fråga om man inte delvis får räkna dessa koncerner som en
enhet.
Standard Oil var, som förut nämnts, ensam dominerande på den
europeiska marknaden, men nu efter kriget ha flera koncerner
arbetat sig fram med all kraft. Och därav har den starka striden om
kunderna kommit. Under den allra sista tiden har kommit till ett fjärdé
bolag av betydenhet, nämligen Internationale Petroleums-Union i
Zurich (kallad I. P. U.), vars aktiekapital (c:a 250 mill. kr.) är tyskt,
franskt och tjeckiskt, och som har i sin ägo betydande oljekällor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
