- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 2. Samfärdsmedeln /
101

(1926) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Undervattensverksamhet - Dykare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DYKARE

101

mit på tanken att omsluta dykaren med en dräkt och genom en
ledning giva dykaren tillfälle att få direkt lufttillförsel. För att
dykaren skulle kunna gå fram genom vattnet och reda sig utan hjälp
uppifrån men likväl upprätthålla "luftförbindelsen" försågs
luftslangen i övre ändan med en
luft-fylld kudde, vilken flöt på vattnet
och höll överändan av luftslangen
ovan vattnet. Det är mycket
beskrivande, då den grekiske
filosofen Aristoteles jämför en sådan
dykare med elefanten, vilken kan
hålla sig dold under vattnet och
uppnå förbindelse med luften
genom sin långa snabel.

Men dessa primitiva
luftförbindelser ha inte tillfredsställt
djärvare dykare och dessa ha
redan tidigt funderat på att taga
luft med sig ned i vattnet. Man
kan till exempel ha gjort detta
genom att över huvudet välva ett
tillräckligt stort kärl.
Uppfinningsrikedomen sporrades
givetvis genom att dykarna kunde
uppnå namnkunnighet såsom djärva i
krigsföretag eller samla sig stora
skatter genom att upptaga
sjunkna värdeföremål.

Medeltiden är i alla avseenden
en mörk period. Vettet och den
klara tanken skötos i bakgrunden för allehanda fantasterier och
gissningar. Det är fallet också beträffande dykerikonsten. Från
medeltiden träffar man berättelser om hur den eller den kungen
hade en glasklocka, med vilken han kunde sänka sig ned till havets
botten och där sällskapa med underliga skapnader.

Nyktrare tider, som fordrat annat än sagor ha upptagit att
arbeta vidare på utbildandet av dykardräkten, vars viktigaste del är
hjälmen, metallhuvan av koppar torde vara den vanligaste numera.
Det är Augustus Siebe, som 1819 utformat denna typ av
dykardräkter, en typ, som man vanligen följer vid alla framställningar av
dykardräkter.

Fig. 66. Bild av en dykare efter en
över 400 år gammal teckning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free