Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Hur man finner väg på havet - Fyrtornens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
vilket sistnämnda var Farostornet, om vilket flera berättelser
föreligga.
Då Alexander den store på sitt tåg kom till detta land, ville han
anlägga en hamnstad, men tvekade om den bästa platsen för denna.
Då drömde han, berättas det, att en man kom fram till honom och
läste upp en vers av Homerus:
"Där det ligger en ö i det stora och svallande havet
framför Egyptens bördiga dal, och de kalla den Faros.
Där är en ypperlig hamn."
Enligt denna anvisning anlades staden Alexandria, och på ön
Fa-ros byggde Alexanders efterträdare Ptolemæus det fyrtorn, som
ansågs för ett underverk.
Byggmästaren hette Sostratos, och somliga berätta, att hans verk
var så tillfredsställande, att Ptolemæus gav honom tillstånd att sätta
sitt namn på byggnaden, medan andra åter påstå, att konungen själv
ville ha sitt namn där. De fingo båda sin vilja fram, ty
byggmästaren satte konungens namn i kalkrappningen, men då denna under
tidernas lopp föll av, visade det sig, att själva stenen bar namnet
Sostratos.
Om denne berättas, att han kastade glas, sten, tegel och flera olika
slags metaller i havet, för att utforska vattnets inverkan på dem, och
att han, då de togos upp igen, fann, att glas var det enda, som var
alldeles oförändrat; han använde därför stora massiva block av glas
till grunden.
Om tornet verkligen, som några påstå, var 272 m. högt, är väl
tvivelaktigt, men från araberna ha vi en mycket senare uppgift om,
att ruinen var 147 m., nämligen nederst en 69 m. hög fyrkantig del,
därovanpå en åttkantig avsats på 38 m. och överst en rund på 40 m.
En jämnt sluttande väg ledde upp i bygnadens nedersta del. På
denna kunde bränsle forslas upp på hästryggen eller rent av köras
upp; sista stycket hissades det upp genom ett schakt i tornets inre.
I övrigt vet man endast föga om byggnadens inre; den säges ha
innehållit 300 stora rum och hyst en ansenlig garnison.
Allra överst brann var natt ett bål, som lyste långt ut över havet,
till vägledning för de sjöfarande, och detta var fallet ända in på
1100-talet.
Efter att flera gånger ha ombyggts och delvis rivits
sammanstörtade slutligen tornet vid en jordbävning år 1375.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
