Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Telegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 SJÄTTE DELEN. POST, TELEGRAF OCH TELEFON.
underliga kraften har blivit mycket flitigt studerad under långa tider
men dess användning i praktiska livet började först i det nittonde
århundradet. Antiken kände endast elektricitetsegenskaper hos
bärnsten, men Gilbert påvisade att samma egenskaper finnas hos
glas, svavel, harts och en del andra ämnen. Han påvisade dessutom
att just friktionen är oundgänglig för att dessa saker skola bli
elektriska.
Sedan läran om elektriciteten och magnetismen fått sin
vetenskapliga grundläggning genom Gilbert, Otto von Guericke och R.
Boyle inledde en mängd forskare under 1700-talet noggranna studier
av elektricitetens fenomen. Beträffande elektricitetens ledande
gjorde den engelske fysikern S. Gray 1729 tillsamman med sin vän
fysikern Wheeler den iakttagelsen att vissa saker, till exempel
koppartrådar, lätt leda elektricitet, under det att andra ämnen såsom
glas och porslin göra ett betydande motstånd vid elektricitetens
överförande. Man hade funnit elektricitetsledande och
elektricitets-isolerande ämnen.
C. F. Dufay, som föddes 1698 och dog 1739, var intendent vid
botaniska trädgården i Paris och eftergjorde de experiment Gray
företagit. Han kunde fastslå riktigheten av dessa erfarenheter och
lämnade den första teoretiska förklaringen på elektriciteten. Efter
hans mening fanns det två olika slag av elektricitet och att olika
elektriciteter stötas från varandra under det att lika elektriciteter
dragas till varandra.
För att visa detta använde han en elektrisk pendel. En
flädermärgskula hängdes upp i ett silkesnöre, och kulan drogs intill en
gniden lackstång men den bortstöttes sedan den mättat sig med
elektricitet och drogs då istället till en glasstång, som man gnidit.
Efter experimentämnena kallade upptäckaren de olika slagen av
elektricitet för hartselektricitet och glaselektricitet. Det är vad man
numera kallar pius och minus inom elektriciteten eller positiv och
negativ elektricitet.
Den holländske fysikern Musschenbroeck, som var professor i
Leyden, uppfann 1745 ett sätt att kondensera elektriciteten.
Apparaten kallas vanligen leydenflaskan. Man hade funnit att
elektrice-rade ämnen hastigt förlorade sin elektricitet i fuktig luft. Den
holländske professorn och hans studievän Cumäus gjorde ett
exeperi-ment med en vattenfylld flaska, i vilken de inneslöto elektricerade
kroppar. När Cumäus skulle borttaga en järntråd, som gick mellan
flaskans inre och en elektricitetsmaskin, fick han en kraftig stöt.
Man experimenterade sedan med liknande apparater, och inneslöt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
