Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Telegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEGRAFERING
’277
flaskan koppar- eller guldblad, flaskan kläddes med tenn. Man
kunde ladda dessa med elektricitet och hade därmed uppfunnit det
elektriska batteriet.
Under sina elektriska experiment uppfann italienaren A. Volta
elektroforen, en hartsskiva och ett trälock, vilket klätts med
stanniol och utrustats med ett handtag. Gnider man hartset med ett
kattskinn får det negativ elektricitet, vilken uppbevaras under
längre tid. Sätter man det nämnda trälocket på hartsskivan blir
elektriciteten positiv i hartsskivan och negativ elektricitet uppkommer i
trälocket. Rör man vid detta med fingret springer en gnista över,
man säger att locket har influerats av hartsskivans elektricitet.
Denna uppfinning utnyttjade de tyska fysikerna Töpel och Holtz till
konstruerandet av influenselektricitetsmaskinen.
Volta uppfann även ett slags elektrisk kondensator, den kända
voltastapeln, bestående av en kopparskiva och en zinkskiva, vilka
sammanlödats men hållas skilda från varandra genom med salt eller
syrligt vatten fuktade läder- eller pappskivor.
För signaleringen eller ljustelegraferingen gjorde Volta en stor
uppfinning i sin ljusbåge. Förenas ledningstrådarna från ett
galvaniskt batteri med två spetsiga kolstycken, vilka beröra varandra,
börja kolen att glöda, och om man avlägsnar kolstyckena från
varandra, fortsätter den elektriska strömmen att gå över från den
positiva till den negativa polen, det vill säga små kolpartiklar
överföras. Det uppstår en ljusbåge, vilken, om motståndet är stort,
utvecklar en betydande värme, som kan användas vid smältning av
svårsmälta ämnen. Ljuset, som uppkommer i ljusbågen, är mycket
intensivt — uppnår hälften av solljusets styrka — och blir synligt
på mycket långt håll.
De elektriska lampor, som numera allmänt användas vid
ljussignalering — och även vid annan belysning — äro uppfunna av den
amerikanske uppfinnaren T. Alfa Edison. Uppfinningen gjordes
tidigt på 1870-talet. Uppfinnaren är helt och hållet en självlärd man.
Han har aldrig gått i skola, men hans moder, som varit lärarinna,
lämnade honom undervisning i hemmet. Redan vid 12 års ålder
måste Edison ut och skaffa sig själv uppehälle. Han började med
att sälja tidningar och frukt vid en järnväg, men under tiden
studerade han mycket flitigt. Snart startade han en järnvägstidning,
som han satte och tryckte i en obegagnad rökkupé. Denna kupé
inrättade han snart även till ett litet kemiskt laboratorium, men efter
det att han ställt till eldsvåda genom att fosfor vid ett experiment
antände, måste han förlägga sina experiment till en källare. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
