Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONEN
297
Den amerikanske fysikprofessom J. Page gjorde 1873 den
upptäckten, att en järnstång, som lindats med överspunnen koppartråd,
ger ifrån sig en ton, då den genom koppartråden ledda elektriska
strömmen växelvis slutes och avbrytes hastigt. Järnstången
förlänges och förkortas genom de magnetiska växlingarna, och detta
åstadkommer svängningar i luften. En hastig serie av sådana
svängningar åstadkommer ett ljud, som örat uppfattar såsom en ton.
Här låg broddén till den växt, som tysken P. Reis trollade fram
för den häpna samtiden. Han uppfann 1860 en apparat, med vilken
man enligt det ovan relaterade systemet kunde sända musik på
längre sträckor. Både toner och melodi kunde tydligt uppfattas,
men när man försökte
att låta den mänskliga
stämman fortplanta sig
över denna ledning blev
resultatet ganska
ofullständigt. Man
betraktade därför Reis
uppfinning som ett kuriosum,
visserligen intressant,
men ingenting att taga
vara på för det
praktiska livets bruk.
Ordet telefon hade redan tidigare framkommit såsom benämning
på långdistanstal. År 1796 sysslade en annan tysk, G. Huth, med
en anordning, som han kallade telefon, men hans telefon skulle
bestå av den antika ordningen med utposterade ropare på vissa
mellanrum utefter "telefonlinjen", och roparna skulle förses med ett
slags megafoner. Man behöll sedan benämningen, då man
konstruerade nya projekt till ljudöverföring medelst talrör, linor, stänger
och annat.
Professor Reis apparat, som snart råkade i glömska, använde
såsom avsändare en "resonator", en fyrkantig trälåda, i vars ena
vägg fanns ett stort runt hål, framför vilket spänts en
"trumhinna" av utspänd svintarm. En liten platinaskiva var placerad
mitt på denna hinna, och över platinaskivan hängde en hävstång
med ett platinastift. Skivan och hävstången voro förenade med
båda polerna i ett galvaniskt batteri. När stiftet och skivan
berörde varandra slöts strömmen, när de avlägsnades från varandra
avbröts strömmen. Genom att tala in i lådan satte man dennas luft-
Fig. 55. Bells membrantelefon ungefär som den
första år 1875 framställda telefonen. Teckningen
finnes i patentbeskrivningen av den 7 mars 1876.
Ebfg ledningsförbindelse med batteriet. A
taltratt. L hörlur, a och i membran, d och k
järnarmar. c och h ankare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
