Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Grundläggandet av nutidskemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
FÖRSTA DELEN. DEN KEMISKA INDUSTRIN
genium, vilket senare är det lättaste av alla kända ämnen eller till
och med, som den moderna forskningen visat, av alla existerande
ämnen.
Emellertid försökte man trots allt att fortfarande fasthålla vid
flogistonteorien; förklarligt nog, då den ju förut visat sig mycket bra
att arbeta med. Den som definitivt avfärdade den gamla teorien var
fransmannen A. L. Lavoisier (1743—94).
Denna gjorde nämligen vågen till kemiens
viktigaste redskap, och genom de
undersökningar över förbränningsfenomen han med
vågens tillhjälp gjorde, blev
flogistonteorien fullständigt ohållbar. Genom att t. ex.
låta en uppvägd metallmängd förbrinna i
luften och sedan åter väga den fann han,,
att metall vid förbränning tilltar i vikt.
Detta förklarade han nu sålunda, att någon
flogiston alls inte avgives utan tvärt om
syre upptages ur luften. Att det just var
syre som upptogs, visade han även genom
sina verkligt geniala experiment. Nu blev
det naturligtvis också klart, att metallerna
voro grundämnen och metallkalk icke fick
gälla för annat än vad det i verkligheten
var, nämligen en kemisk förening av
metall och syre. Ett nytt begrepp uppkom i
det att man på syreföreningar införde
benämningen oxider. Metallkalk blev sålunda
till metalloxid.
Men nu kommer en invändning. När man lägger en brasa och
tänder på, så återstår snart av hela härligheten endast en liten hög
aska, som blott väger en ringa bråkdel av vad veden vägde. Hur kan
då detta stämma med Lavoisiers teori om viktsökning vid
förbränning? Jo, förhållandet är helt enkelt det, att de oxider, som bildas
här äro gasformiga och gå upp genom skorstenen. Kunde vi
tillvarataga alla förbränningsprodukterna och väga dem, skulle vi finna,
att dessa vägde mera än den förbrända veden, och viktsökningen
härrör just från det ur luften upptagna syret. Ingenting har sålunda
försvunnit och ingenting heller nybildats, som icke fanns förut. De
ifrågavarande ämnena ha endast omlagrats till nya kombinationer.
Vi ha här kommit att tangera den lag, som bildar hörnstenen i den
kemiska lärobyggnaden, lagen om materiens oförstörbarhet, som
Fig. 10. Schaktugn för
generering av gas till en
kraftmaskin. Rörsystemet
till höger å bilden utgör en
enkel reningsanordning för
gasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>