- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
30

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Modernt guldmakeri - Förhållandet mellan den vetenskapliga kemien och den kemiska industrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

FÖRSTA DELEN. DEN KEMISKA INDUSTRIN

vidare i detta nog så intressanta kapitel av vetenskapens historia
skulle blott föra oss allt för långt och vi lämna därför nu detta de
ovissa möjligheternas stora fält.

Förhållandet mellan den vetenskapliga kemien och den

kemiska industrin.

Alkemien var till sin natur en slags hemlig visdom, en konst
endast för de invigda, och till och med de invigda emellan existerade
rätt mycket hemlighetsmakeri. Under sådana förhållanden var det
klart, att den kemiska industrin hade ytterst ringa nytta av
forskningen, utan fick i stort sett famla sig fram sina egna vägar,
utnyttjande mer eller mindre tillfälliga erfarenheter.

Annorlunda blev förhållandet, då alkemien fick vika för den

verkliga kemiska
forskningen. Allt ifrån Lavoisiers tid
är kemien icke längre
något hemligt studium. Dess
resultat spridas snabbt nog,
kontrolleras och bekräftas
eller kritiseras. Lavoisier själv
har på mångahanda sätt
främjat den kemiska industrien. Så
t. ex. var han länge högste
ledare av salpeter- och
krutfabrikationen i Frankrike.
För övrigt ha de flesta
betydande kemister sedan hans tid
tjänat både vetenskap och
teknik.

Ett av de betydelsefullaste
steg, som tagits för främjandet
av den kemiska teknologin var
inrättandet av
undervisningslaboratorier, där sakkunnigt folk kunde utbildas för att sedan med
sin sakkunskap kunna tjäna industrin. Den store banbrytaren på
detta område var Justus v. Liebig, som från 1824 till 1852 verkade
som lärare vid universitetet i Giessen. Till det yttre var Liebigs
laboratorium synnerligen blygsamt i jämförelse med de undervisnings-

Fig. 18. Justus von Liebig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free