- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
40

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Kemiska mellanprodukter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

FÖRSTA DELEN. DEN KEMISKA INDUSTRIN

ti va jonen, som är karakteristisk för den särskilda basen, medan den
negativa utgöres av den för alla baser gemensamma hydroxyl- eller
OH-gruppen. De föreningar, vars molekyler på detta sätt äro
sammansatta, av en positiv ocn en negativ jon, kallas elektrolyter, enär de
i vattenlösning leda den elektriska strömmen under det att de därav
sönderdelas (elektrolyseras).

Bland de organiska föreningarna finnas inga elektrolyter.
Organiska syror finnas visserligen, men dessa äro icke i alla avseenden att
jämställa med de oorganiska. Den organiska kemiens motsvarighet
till de oorganiska baserna äro alkoholerna, och dessa reagera med
syrorna under bildning av föreningar, som kallas estrar och som i viss.
mån motsvara salterna i den oorganiska kemien.

Svavelsyra. Både syror, baser och salter användas på många sätt
direkt i det praktiska livet, men dessutom användas de i mycket stor
utsträckning som råämnen i talrika industrigrenar. Vi skola nu
övergå till beskrivningen av deras framställning, egenskaper och
användning. Början göra vi med den i tekniken ojämförligt viktigaste’
syran nämligen svavelsyran. Denna syra var icke känd under
forntiden men däremot väl under medeltiden, då man lärde sig att
framställa den ur ett av dess salter, järnvitriol, genom destillation. På
grund av detta dess framställningssätt blev den kallad vitriololja,
vilken benämning man understundom får höra ännu i dag, ofta
förkortat till vitriol. Som dess upptäckare angives en arabisk alkemist vid1
namn Geber eller Dschafar. Metoden att genom vitrioldestillation
framställa svavelsyra ställde sig emellertid ganska dyrbar, och då
syran ifråga började få en allt vidsträcktare användning, arbetade man
mycket på att finna något billigare sätt att framställa den i större’
skala. Under dessa försök fann man också mycket riktigt en bättre
metod än den gamla. Det nya tillvägagångssättet bestod i att
förbränna svavel tillsamman med salpeter. För att förstå denna metod’
måste vi känna till en liten smula om svavlets kemiska egenskaper.

Då svavel på vanligt sätt förbrännes i luft, ingår det med luftens
syrgas en kemisk förening. Denna förening kan med sin kemiska
formel sålunda tecknas S02 och benämnes svaveldioxid. Av den
bekanta formeln för vattnets sammansättning framgår ju, att
syreatomen är två värd, och härur kunna vi genom att jämföra med
formeln S02 förstå, att svavelatomen i svaveldioxiden måste vara
fyr-värd, ty om syreatomen har två valenser och svavelatomen i
svavel-dioxidmolekylen binder tvenne sådana atomer, så måste den själv
hava fyra valenser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free