- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
43

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Kemiska mellanprodukter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KEMISKA MELLANPRODUKTER

43

trioxiden, hade kokningen åter sönderdelat den i dess
beståndsdelar.

Vi nämnde nyss, att man i blykammarprocessen använder sig av
"nitrösa gaser" för att underlätta oxidationen av svaveldioxiden till
trioxid, men vi lämnade ingen upplysning om, vad nitrösa gaser
egentligen äro för någonting. Under denna benämning sammanfatta vi
emellertid en del av kvävets oxider med olika sammansättning d. v. s.
med olika halt av syre. De hava den egenskapen, att de lätt upptaga
syre ur luften och därigenom övergå till syrerikare eller som man
uttrycker det högre oxider. I sin tur kunna sedan dessa till andra
ämnen avgiva en del av sitt syre och
på de senare sålunda verka
oxiderande. Det är just dessa
egenskaper hos de nitrösa gaserna, som
komma till användning vid
svavelsyrans fabriksmässiga
framställning enligt blykammarmetoden. I
blykamrarna får sålunda
inströmma en blandning av svaveldioxid,
nitrösa gaser och luft (och därmed
också syre). De nitrösa gaserna
erhållas genom att övergjuta
kopparbitar med salpetersyra och
uppvärma blandningen. Vad som nu sker i blykamrarna är helt
enkelt det, att de nitrösa gaserna förena sig med luftens syre,
vilket de sedan avgiva till svaveldioxiden, som sålunda
övergår till svaveltrioxid och genom förening med vattenånga
bildar svavelsyra, den mycket utspädda, råa så kallade
"kammarsyran". De nitrösa gaserna återbildas och skulle alltså teoretiskt taget
räcka till överförandet av obegränsade mängder svaveldioxid till
svaveltrioxid. Emellertid äro förluster i praktiken omöjliga att
undvika. En orsak är den, att en del av de nitrösa gaserna, då de
avgiva syre till svaveldioxiden, kunna så att säga vara allt för generösa,
det vill säga mista allt sitt syre och övergå till ren kvävgas, som icke
låter sig ånyo uppoxideras. Häråt är ingenting att göra, och för
övrigt är det endast mindre mängder, som på detta sätt gå förlorade.
Vida mera går däremot till spillo därigenom, att de nitrösa gaserna
medfölja den ur kamrarna bortströmmande återstoden av den införda
luften (d. v. s. kvävet). Mot detta uppfann den franske fysikern
Gay-Lussac år 1827 ett botemedel i den apparat, som efter sin
uppfinnare fortfarande kallas Gay-Lussacs torn. Genom detta torn få

Fig. 26. Ugnar för
svavelutvinnan-de, s. k. "fornelli".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free