- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
59

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Kemiska mellanprodukter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KEMISKA MELLANPRODUKTER

59

till exempel förbrinner en tunn tenntråd, som införes i en atmosfär
av klorgas, mycket livligt och bildar därvid med kloren saltet
tennklorid, som har alldeles samma sammansättning som om det bildats
därigenom att vätet i saltsyran eller, som den också kallas,
klorväte-syran utbytts mot tenn.

Råmaterialet för saltsyreframställningen är alltså koksalt eller
med dess kemiska namn natriumklorid, och vi skola nu beskriva
dettas utvinnande. Som bekant förefinnes koksalt i ej ringa mängd i
havsvatten, och det
urgamla sättet att
vinna salt, som ännu
ganska mycket
användes, var just att
framställa det ur
havsvatten. Om
salt-haltigt vatten
avdunstas, så
utkristalliserar saltet och kan
således tillvaratagas.
Emellertid bör för
att framställningen
av salt ur
havsvattnet skall löna sig och icke bliva allt för dyrbart för det
första tillses, att man som utgångsmaterial använder vatten med
något så när stor salthalt. Dessutom bör man icke i allt för stor
utsträckning behöva använda bränsle för saltlutens indunstning utan
i möjligaste mån låta solen genom sin värme utföra detta. I
medelhavsländerna och vid Atlantens kuster uppfyllas dessa båda villkor
i det att såväl Medelhavets som Atlantens vatten är tillräckligt
salthaltigt och solen i de sydeuropeiska länderna giver tillräckligt
mycket värme för att man skall kunna låta åtminstone den
huvudsakliga delen av indunstningen ske i det fria under inverkan endast
av solvärmet.

Man anlägger i de i fråga varande kusttrakterna invid stranden
stora grunda dammar, så kallade saliner eller saltgårdar, i vilka
havsvattnet får inströmma, varefter dammen avstänges från havet tills
det däri befintliga vattnet tillräckligt indunstat för att kunna
släppas in i nästa damm och därifrån i nästa o. s. v. allt eftersom
indunstningen fortskrider och sålunda salthalten stiger. Slutligen
får saltet kristallisera ut och sammanskyfflas sedan i toppformiga
högar för att ytterligare torka. Det salt, som sålunda erhålles, är

Fig. 43. Klorkalkkammarsystem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free