Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Framställning av färdiga kemiska produkter - Sprängämnen - Tändmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄNDMEDEL
101
gången år 1882. Numera användes icke blott cellulosa av
bomullsfibrer, utan även sådan cellulosa, som erhålles genom sulfitkokning
av trä för pappersfabrikation. Denna sprängmassa kallas
tränitro-cellulosa. Av nitrocellulosan med lösningsmedlet göres en deg, som
utvalsas i bladform mellan uppvärmda valsar. Dessa blad
sönderskäras sedan i små flingor och därmed är det röksvaga krutet färdigt.
Det fylles sedan i patroner i noga avvägda mängder.
Om fabrikationen av sprängämnen har intresse för oss svenskar
genom de Nobelska uppfinningarna, så har fabrikationen av
tänd-varor det ej i mindre
grad på grund av vår
världsbekanta och
berömda tillverkning av
tändstickor, som utan tvivel
torde vara den mest
utbredda användningen av
tändande substanser.
I de på
adertonhund-ratrettiotalet först i
bruk komna så kallade
fosforstickorna innehöll
tändsatsen gul fosfor
tillsammans med de syreavgivande ämnena salpeter och brunsten.
Till denna blandning var även satt gummi som bindemedel. Själva
stickan var med den ände, på vilken tändsatsen skulle anbringas,
först doppad i smält svavel, vilket som vi strax skola se hade sin
särskilda uppgift, och därutanpå försågs stickan med tändsats vilket
ävenledes skedde genom neddoppning, denna gång i
fosforblandningen. Den gula fosforn, som alltså ingår i tändsatsen, antändes
mycket lätt, och redan en strykning mot en yta vilken som helst
giver den härför nödiga värmen. Emellertid lämnar tändsatsen vid
sin förbränning icke tillräckligt mycket värme för att träet i stickan
skall uppnå sin antändningstemperatur och det är därför, som
svavel införts som mellanled. Detta antändes nämligen av tändsatsen
och brinner en liten stund med en liten, svagt blå låga, varunder
även träet hinner antändas. Den gula fosforn är emellertid som
bekant starkt giftig, och fosforstickorna blevo också orsaken till
många förgiftningsfall. Dessutom var självantändning icke
utesluten, och därför blev till slut deras försäljning och användning
här i landet genom lag förbjuden.
Fig. 80. Laddningsapparat för dynamitpatroner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
